I Sverige kan vi dela in vägmärkena

i sju huvudgrupper.

Grupp ett är varningsmärken.

Alla varningsmärken har formen

av en röd triangel med gul bakgrund

och varnar för potentiella faror såsom

älg,

farliga kurvor,

korsning

eller ojämn väg.

Nästa grupp är väjningspliktsmärken.

Dessa märken kan ha olika utformning och färg,

men de viktigaste är

väjningsplikt,

huvudled

och övergångsställe.

I grupp tre har vi - förbudsmärken.

De är runda med röd kant och gul bakgrund.

Här hittar vi bland annat märken

för hastighetsbegränsning

och förbud för olika trafikantgrupper.

Märkena för stoppförbud och parkeringsförbud

skiljer sig genom att de

har blå bakgrund i stället.

Grupp fyra är - påbudsmärken.

Dessa har blå bakgrund och är runda.

Påbudsmärkena ger anvisningar

om vilken körriktning

som ska följas i en korsning,

vilket körfält som ska användas,

eller vilken trafikantgrupp

som får använda banan.

Nästa grupp är - anvisningsmärken.

Dessa är oftast fyrkantiga och blå

eller gröna.

Anvisningsmärken talar om vad som gäller

för en viss plats, väg eller vägsträcka.

Grupp sex är lokaliseringsmärken

och finns i många olika varianter,

både vad gäller form och färg.

En typ av lokaliseringsmärken

används för vägvisning,

till exempel till specifika platser,

men de kan också visa hur körfälten går.

En annan typ av lokaliseringsmärken

används för allmänna inrättningar,

serviceställen

och intressanta mål för turister.

Den sista gruppen kallas tilläggstavlor

och kan endast användas tillsammans

med de andra märkena vi har gått igenom.

Dessa kan till exempel ange avstånd,

tidsperiod eller omfattning.

Utöver dessa grupper

finns även andra anordningar

som liknar vägskyltar

för anvisningar i trafiken,

såsom markeringspil,

markeringsskärm

och avfartsskärm.