WEBVTT 00:00:00.000 --> 00:00:02.404 När jag var 11, 00:00:02.404 --> 00:00:06.966 minns jag att jag vaknade en morgon till ljudet av glädje i mitt hus. 00:00:06.966 --> 00:00:09.437 Min far lyssnade på BBC News 00:00:09.437 --> 00:00:12.051 på sin lilla, grå radio. 00:00:13.611 --> 00:00:16.487 Han log stort, vilket var ovanligt då, 00:00:16.487 --> 00:00:20.458 eftersom nyheterna oftast gjorde honom deprimerad. NOTE Paragraph 00:00:20.458 --> 00:00:24.173 "Talibanerna är borta!" ropade min far. NOTE Paragraph 00:00:25.343 --> 00:00:27.931 Jag visste inte vad det betydde, 00:00:27.931 --> 00:00:32.097 men jag kunde se att min far var mycket, mycket glad. NOTE Paragraph 00:00:33.117 --> 00:00:40.028 "Du kan gå i en riktig skola nu," sade han. NOTE Paragraph 00:00:41.628 --> 00:00:45.107 En morgon jag aldrig kommer att glömma. 00:00:46.797 --> 00:00:48.545 En riktig skola. 00:00:51.965 --> 00:00:55.903 Ni förstår, jag var sex år gammal när talibanerna tog över Afghanistan 00:00:55.953 --> 00:00:58.596 och gjorde det olagligt för flickor att gå i skolan. 00:00:58.596 --> 00:01:01.704 Så de följande fem åren klädde jag mig som en pojke 00:01:01.704 --> 00:01:05.255 för att eskortera min äldre syster, som inte längre hade tillåtelse 00:01:05.255 --> 00:01:08.429 att vara ute ensam, till en hemlig skola. 00:01:09.629 --> 00:01:14.254 Det var det enda sättet som vi båda kunde få en utbildning. 00:01:14.254 --> 00:01:17.488 Varje dag tog vi en annorlunda väg dit 00:01:17.488 --> 00:01:21.511 så att ingen skulle misstänka vart vi skulle. 00:01:21.511 --> 00:01:23.705 Vi bar våra böcker i matkassar 00:01:23.705 --> 00:01:28.101 så att det skulle verka som om vi bara var ute och handlade. 00:01:29.841 --> 00:01:32.217 Skolan låg i ett hus, 00:01:32.217 --> 00:01:37.880 mer än 100 av oss packade i ett litet vardagsrum. 00:01:37.880 --> 00:01:42.060 Det var mysigt på vintern men extremt varmt om sommaren. 00:01:43.730 --> 00:01:46.251 Vi visste alla att vi riskerade våra liv – 00:01:46.251 --> 00:01:49.455 läraren, eleverna och våra föräldrar. 00:01:50.605 --> 00:01:52.978 Då och då stängde skolan plötsligt 00:01:52.978 --> 00:01:56.894 i en vecka eftersom Talibanerna var misstänksamma. 00:01:56.894 --> 00:01:59.674 Vi undrade alltid vad de visste om oss. 00:01:59.674 --> 00:02:01.466 Blev vi förföljda? 00:02:02.706 --> 00:02:05.108 Vet de var vi bor? 00:02:06.238 --> 00:02:08.166 Vi var rädda, 00:02:08.896 --> 00:02:11.802 men ändå var skolan där vi ville vara. NOTE Paragraph 00:02:15.822 --> 00:02:19.562 Jag var lyckligt lottad att växa upp i en familj 00:02:19.562 --> 00:02:24.089 där utbildning värderades och döttrar var värdefulla. 00:02:25.809 --> 00:02:30.070 Min morfar var en mycket ovanlig man för sin tid. 00:02:30.960 --> 00:02:34.439 En ensamvarg från en avlägsen provins i Afghanistan, 00:02:34.439 --> 00:02:37.935 som insisterade på att hans dotter, min mamma, 00:02:37.935 --> 00:02:42.948 skulle gå i skolan, och för det blev han förskjuten av sin far. 00:02:44.348 --> 00:02:47.858 Men min utbildade mor blev lärare. 00:02:47.858 --> 00:02:50.084 Där är hon. 00:02:50.884 --> 00:02:54.021 Hon gick i pension två år sedan, men gjorde genast 00:02:54.021 --> 00:02:58.929 vårt hus till en skola för flickor och kvinnor i vår närhet. 00:02:58.929 --> 00:03:03.317 Och min far – där är han – 00:03:03.317 --> 00:03:08.078 han var den första i sin familj att få en utbildning. 00:03:10.218 --> 00:03:12.327 Det var ingen tvekan om att hans barn 00:03:12.327 --> 00:03:16.016 skulle få en utbildning, inklusive hans döttrar, 00:03:17.416 --> 00:03:21.836 Trots talibanerna, trots riskerna. 00:03:21.836 --> 00:03:26.992 Han såg en större risk i att inte utbilda sina barn. 00:03:30.182 --> 00:03:33.310 Under Talibanåren minns jag 00:03:33.310 --> 00:03:38.403 att det fanns stunder då jag blev så frustrerad av vårt liv 00:03:38.403 --> 00:03:42.355 och av att alltid vara rädd och av att inte se en framtid 00:03:42.355 --> 00:03:44.079 att jag ville ge upp. 00:03:45.409 --> 00:03:48.545 Men min far, 00:03:48.545 --> 00:03:51.054 han sa då, 00:03:51.054 --> 00:03:53.159 "Lyssna, min dotter, 00:03:53.159 --> 00:03:56.475 du kan förlora allt du har i livet. 00:03:56.475 --> 00:04:00.680 Dina pengar kan stjälas. Du kan tvingas lämna ditt hem under krig. 00:04:00.680 --> 00:04:03.821 Men det enda som alltid kommer att förbli med dig 00:04:03.821 --> 00:04:06.769 är det som finns här, 00:04:06.769 --> 00:04:11.685 och om vi så måste sälja vårt blod för att betala din skolavgift, 00:04:11.685 --> 00:04:13.976 så gör vi det. 00:04:14.906 --> 00:04:18.068 Så vill du fortfarande inte fortsätta?" NOTE Paragraph 00:04:19.988 --> 00:04:23.116 Idag är jag 22. 00:04:23.116 --> 00:04:25.886 Jag växte upp i ett land som decennier 00:04:25.886 --> 00:04:28.046 av krig förstört. 00:04:29.056 --> 00:04:34.197 Mindre än sex procent av kvinnorna i min ålder har fortsatt studera efter gymnasiet, 00:04:34.197 --> 00:04:37.542 och hade min familj inte varit så engagerad i min utbildning, 00:04:37.582 --> 00:04:39.266 skulle jag varit en av dem. 00:04:39.266 --> 00:04:44.581 Istället står jag här, stolt med examen från Middlebury College. NOTE Paragraph 00:04:44.581 --> 00:04:54.594 (Applåder) NOTE Paragraph 00:04:54.594 --> 00:04:57.542 När jag återvände till Afghanistan, så var min morfar, 00:04:57.542 --> 00:05:02.121 han som förvisades från sitt hem för att ha vågat utbilda sina döttrar, 00:05:02.121 --> 00:05:05.225 bland de första att gratulera mig. 00:05:05.275 --> 00:05:08.045 Inte bara skryter han om min universitetsexamen 00:05:08.045 --> 00:05:10.784 men också om att jag var den första kvinnan, 00:05:10.784 --> 00:05:12.806 och att jag är den första kvinnan 00:05:12.916 --> 00:05:15.678 att köra honom genom Kabuls gator. NOTE Paragraph 00:05:15.678 --> 00:05:21.040 (Applåder) NOTE Paragraph 00:05:21.040 --> 00:05:23.689 Min familj tror på mig. 00:05:23.689 --> 00:05:28.639 Jag har stora drömmar, men min familj har ännu större drömmar för mig. 00:05:28.639 --> 00:05:33.106 Det är därför jag är global ambassadör för 10 x 10, 00:05:33.106 --> 00:05:35.490 en global kampanj för att utbilda kvinnor. 00:05:35.660 --> 00:05:38.449 Det var därför jag var med och grundade SOLA, 00:05:38.449 --> 00:05:40.916 den första och kanske enda internatskolan 00:05:40.916 --> 00:05:42.645 för flickor i Afghanistan, 00:05:42.645 --> 00:05:48.282 ett land där det fortfarande är riskabelt för flickor att gå i skolan. 00:05:48.282 --> 00:05:52.047 Det är spännande att se eleverna på min skola 00:05:52.047 --> 00:05:56.005 som ambitiöst tar till vara på möjligheterna. 00:05:57.675 --> 00:06:00.602 Och jag ser deras föräldrar och deras fäder 00:06:00.602 --> 00:06:05.180 som, liksom min egen, försvarar dem, 00:06:05.180 --> 00:06:12.032 trots, och rakt i ansiktet på, svindlande motstånd. NOTE Paragraph 00:06:14.112 --> 00:06:16.818 Som Ahmed. Det är inte hans riktiga namn, 00:06:16.818 --> 00:06:19.446 och jag kan inte visa er hans ansikte, 00:06:19.446 --> 00:06:21.951 men Ahmed är pappa till en av mina elever. 00:06:23.091 --> 00:06:26.927 För mindre än en månad sedan var han och hans dotter 00:06:26.927 --> 00:06:30.261 på väg från SOLA till sin by, 00:06:30.261 --> 00:06:36.754 och de undkom bokstavligen med några minuter 00:06:36.754 --> 00:06:41.536 att bli dödade av en vägbomb. 00:06:41.536 --> 00:06:44.939 Precis när han kom hem ringde telefonen, 00:06:44.939 --> 00:06:47.634 det var en röst som varnade honom 00:06:47.634 --> 00:06:51.029 att om han lät sin dotter återvända till skolan, 00:06:51.029 --> 00:06:53.806 så skulle de försöka igen. NOTE Paragraph 00:06:53.806 --> 00:06:57.708 "Döda mig nu, om ni vill," sa han, 00:06:57.708 --> 00:07:01.602 "men jag kommer inte att förstöra min dotters framtid 00:07:01.602 --> 00:07:06.434 på grund av era gamla och bakåtsträvande idéer." NOTE Paragraph 00:07:06.434 --> 00:07:08.803 Vad jag har kommit att inse om Afghanistan, 00:07:08.803 --> 00:07:12.323 och detta är något som ofta avfärdas i väst, 00:07:12.323 --> 00:07:15.546 är att bakom de flesta av oss som lyckas 00:07:15.546 --> 00:07:20.019 står en pappa som erkänner värdet i sin dotter 00:07:22.909 --> 00:07:27.536 och som ser att hennes framgång är hans framgång. 00:07:27.536 --> 00:07:31.474 Det betyder inte att våra mödrar inte är fundamentala för vår framgång. 00:07:31.474 --> 00:07:36.010 Faktiskt är de ofta de första och övertygande förhandlarna 00:07:36.010 --> 00:07:39.350 för en ljus framtid för sina döttrar, 00:07:39.350 --> 00:07:42.761 men i en miljö som Afghanistan, 00:07:42.761 --> 00:07:44.961 måste vi ha stöd av män. 00:07:46.181 --> 00:07:49.731 Under Talibanerna var det bara ett antal hundra 00:07:49.731 --> 00:07:51.523 flickor som gick i skolan – 00:07:51.523 --> 00:07:53.861 kom ihåg att det var olagligt. 00:07:53.861 --> 00:07:59.353 Men idag går mer än tre miljoner flickor i skolan i Afghanistan. NOTE Paragraph 00:07:59.353 --> 00:08:06.600 (Applåder) NOTE Paragraph 00:08:06.600 --> 00:08:11.741 Härifrån Amerika ser Afghanistan så annorlunda ut . 00:08:12.751 --> 00:08:17.723 Jag tycker att amerikanerna ser bräckligheten i förändringar. 00:08:17.723 --> 00:08:21.003 Jag fruktar att dessa förändringar inte kommer att bestå 00:08:21.383 --> 00:08:25.265 särskilt länge efter de amerikanska truppernas tillbakadragande. 00:08:25.265 --> 00:08:28.918 Men när jag åker tillbaka till Afghanistan, 00:08:28.918 --> 00:08:33.703 när jag ser eleverna i min skola 00:08:33.703 --> 00:08:36.343 och deras föräldrar som försvarar dem, 00:08:36.343 --> 00:08:40.810 som uppmuntrar dem, ser jag en lovande framtid 00:08:40.810 --> 00:08:43.490 och varaktig förändring. 00:08:44.110 --> 00:08:50.127 För mig är Afghanistan ett land av hopp och gränslösa möjligheter, 00:08:52.577 --> 00:08:55.989 och varje dag 00:08:55.989 --> 00:08:59.397 påminner mig SOLAs flickor om det. 00:08:59.397 --> 00:09:02.604 Precis som jag, drömmer de stort. NOTE Paragraph 00:09:02.604 --> 00:09:03.915 Tack. NOTE Paragraph 00:09:03.915 --> 00:09:15.192 (Applåder)