1
00:00:00,841 --> 00:00:04,572
Jag vet att TED handlar om
en massa stora saker,

2
00:00:04,596 --> 00:00:08,126
men jag vill prata med er
om något väldigt litet.

3
00:00:08,150 --> 00:00:10,308
Så litet att det är ett enda ord.

4
00:00:11,093 --> 00:00:12,649
Ordet är "missanpassad."

5
00:00:13,347 --> 00:00:16,966
Det är ett av mina favoritord
eftersom det är så bokstavligt.

6
00:00:17,403 --> 00:00:21,349
Jag menar, det är en person
som liksom missade att passa in.

7
00:00:21,752 --> 00:00:24,048
Eller en person som passar in dåligt.

8
00:00:24,658 --> 00:00:27,581
Eller så här: "en person
som är dåligt anpassad

9
00:00:27,605 --> 00:00:30,473
till nya situationer och omgivningar."

10
00:00:31,298 --> 00:00:33,520
Jag är medlem av de missanpassade.

11
00:00:34,307 --> 00:00:37,140
Och jag är här för alla de andra
missanpassade i rummet,

12
00:00:37,164 --> 00:00:38,975
för jag är aldrig den enda.

13
00:00:39,995 --> 00:00:41,880
Jag ska berätta om en missanpassad.

14
00:00:43,237 --> 00:00:45,769
När jag var lite över 30

15
00:00:45,793 --> 00:00:47,618
landade drömmen om att bli författare

16
00:00:47,638 --> 00:00:50,198
på min tröskel.

17
00:00:50,198 --> 00:00:51,802
Den kom faktiskt i brevlådan

18
00:00:51,826 --> 00:00:55,485
i form av ett brev som sa
att jag vunnit ett stort litterärt pris

19
00:00:55,509 --> 00:00:57,434
för en novell jag skrivit.

20
00:00:58,183 --> 00:01:01,944
Novellen handlade om mitt liv
som tävlingssimmare,

21
00:01:02,632 --> 00:01:04,687
om mitt sketna familjeliv,

22
00:01:05,258 --> 00:01:10,155
och lite om hur sorg och förlust
kan göra någon galen.

23
00:01:11,829 --> 00:01:16,502
Priset var en resa till New York City
för att träffa redaktörer och agenter

24
00:01:16,526 --> 00:01:17,850
och andra författare.

25
00:01:18,278 --> 00:01:21,342
Rena drömmen för en
som vill bli författare, eller hur?

26
00:01:22,573 --> 00:01:25,413
Vet ni vad jag gjorde
den dag då brevet kom till mig?

27
00:01:26,037 --> 00:01:27,835
Eftersom jag är jag,

28
00:01:27,859 --> 00:01:30,056
la jag brevet på köksbordet,

29
00:01:30,080 --> 00:01:33,522
hällde upp ett stort glas vodka

30
00:01:33,922 --> 00:01:36,292
med is och lime,

31
00:01:36,722 --> 00:01:40,956
satt där i underkläderna hela dagen

32
00:01:40,956 --> 00:01:43,332
och stirrade på brevet.

33
00:01:44,608 --> 00:01:47,753
Jag tänkte på alla sätt
jag redan hade förstört mitt liv på.

34
00:01:47,777 --> 00:01:50,951
Vem fanken var jag att åka till New York

35
00:01:50,975 --> 00:01:52,705
och låtsas vara författare?

36
00:01:53,681 --> 00:01:55,040
Vem var jag?

37
00:01:55,040 --> 00:01:56,268
Det ska jag berätta.

38
00:01:56,745 --> 00:01:58,142
Jag var missanpassad.

39
00:01:58,625 --> 00:02:00,988
Som otaliga andra barn

40
00:02:01,908 --> 00:02:04,276
kom jag från en familj med misshandel,

41
00:02:04,300 --> 00:02:06,956
som jag knappt undkom levande.

42
00:02:07,727 --> 00:02:12,218
Jag hade redan två episkt misslyckade
äktenskap i ryggsäcken.

43
00:02:12,242 --> 00:02:15,208
Jag hade hoppat av college
inte bara en gång, utan två

44
00:02:15,232 --> 00:02:18,554
och kanske till och med en tredje gång
som jag inte tänker berätta om.

45
00:02:18,554 --> 00:02:20,258
(Skratt)

46
00:02:20,582 --> 00:02:24,243
Jag hade varit en vända
på rehab för drogmissbruk.

47
00:02:24,795 --> 00:02:29,495
Och jag hade haft två härliga
hemestrar i finkan.

48
00:02:30,228 --> 00:02:32,132
Så jag är på rätt scen.

49
00:02:33,680 --> 00:02:35,770
(Skratt)

50
00:02:36,744 --> 00:02:40,237
Men den verkliga anledningen,
tror jag, till att jag var missanpassad,

51
00:02:40,261 --> 00:02:43,523
är att min dotter dog
samma dag som hon föddes,

52
00:02:43,547 --> 00:02:46,666
och jag hade inte listat ut
hur jag skulle leva med det.

53
00:02:48,233 --> 00:02:53,360
Efter att min dotter dött
var jag också hemlös länge,

54
00:02:53,384 --> 00:02:55,328
och bodde under en vägbro

55
00:02:55,352 --> 00:02:59,570
i ett zombieliknande tillstånd
av sorg och förlust

56
00:02:59,594 --> 00:03:02,108
som en del av oss upplever längs vägen.

57
00:03:02,132 --> 00:03:04,863
Kanske alla gör det,
om man lever länge nog.

58
00:03:06,000 --> 00:03:07,431
Hemlösa människor

59
00:03:07,431 --> 00:03:10,261
är de mest hjältemodiga missanpassade,

60
00:03:10,261 --> 00:03:13,357
för de börjar som oss.

61
00:03:14,670 --> 00:03:20,088
Så ni ser, jag misslyckades med
att passa in i nästan varenda kategori:

62
00:03:20,112 --> 00:03:24,580
dotter, hustru, mamma, student.

63
00:03:25,474 --> 00:03:27,973
Och drömmen om att bli författare

64
00:03:27,997 --> 00:03:33,438
var egentligen mest som en liten,
sorgsen klump i min hals.

65
00:03:34,906 --> 00:03:38,375
Så jag fick övervinna mig själv
för att kliva på det där planet

66
00:03:38,399 --> 00:03:40,786
och flyga till New York City,

67
00:03:40,810 --> 00:03:42,366
där författarna finns.

68
00:03:43,168 --> 00:03:46,843
Ni andra missanpassade,
jag kan nästan se era huvuden lysa.

69
00:03:46,867 --> 00:03:48,779
Jag kan peka ut er i ett rum.

70
00:03:48,803 --> 00:03:51,241
Först skulle ni ha älskat det.

71
00:03:51,265 --> 00:03:54,217
Man fick välja tre berömda författare
som man ville träffa,

72
00:03:54,241 --> 00:03:56,599
så letade dessa människor upp dem åt en.

73
00:03:56,623 --> 00:03:59,413
Man fick bo på Gramercy Park Hotel,

74
00:03:59,437 --> 00:04:02,071
där man fick dricka whisky sent på kvällen

75
00:04:02,095 --> 00:04:04,586
med coola, smarta, stilfulla människor.

76
00:04:04,610 --> 00:04:09,119
Och man fick låtsas att man själv
också var cool och smart och stilfull.

77
00:04:09,143 --> 00:04:12,331
Och man fick träffa ett gäng redaktörer
och författare och agenter

78
00:04:12,355 --> 00:04:16,698
vid väldigt flotta luncher och middagar.

79
00:04:17,377 --> 00:04:19,005
Fråga mig hur flotta.

80
00:04:19,735 --> 00:04:21,696
Publiken: Hur flotta?

81
00:04:22,077 --> 00:04:26,395
Lidia Yuknavitch: Jag ska erkänna:
Jag snodde tre linneservetter -

82
00:04:26,419 --> 00:04:27,990
(Skratt)

83
00:04:28,014 --> 00:04:29,671
från tre olika restauranger.

84
00:04:30,430 --> 00:04:32,696
Och jag stoppade ner en meny i byxorna.

85
00:04:32,720 --> 00:04:34,796
(Skratt)

86
00:04:34,820 --> 00:04:38,526
Jag ville bara ha några souvenirer
så att jag, när jag kommit hem,

87
00:04:38,550 --> 00:04:40,835
skulle kunna tro
att detta verkligen hade hänt.

88
00:04:41,241 --> 00:04:42,780
Ni fattar?

89
00:04:43,467 --> 00:04:45,131
De tre författare jag ville träffa

90
00:04:45,155 --> 00:04:47,964
var Carole Maso, Lynne Tillman
och Peggy Phelan.

91
00:04:48,496 --> 00:04:51,550
De var inte berömda bästsäljare,

92
00:04:51,574 --> 00:04:55,171
men för mig var de
kvinnliga författartitaner.

93
00:04:55,700 --> 00:04:59,262
Carole Maso skrev boken
som sedan blev min konstbibel.

94
00:05:00,056 --> 00:05:02,557
Lynne Tillman gav mig lov att tro

95
00:05:02,581 --> 00:05:06,062
att mina berättelser
kanske kunde bli en del av världen.

96
00:05:06,839 --> 00:05:08,793
Och Peggy Phelan påminde mig

97
00:05:08,817 --> 00:05:13,826
om att min hjärna kanske kunde
vara viktigare än mina bröst.

98
00:05:15,500 --> 00:05:18,184
De var inte konventionella
kvinnliga författare,

99
00:05:18,208 --> 00:05:21,985
men de banade väg genom det konventionella

100
00:05:22,009 --> 00:05:23,802
med sina kroppshistorier,

101
00:05:24,294 --> 00:05:28,429
lite så som, tänker jag, 
vattnet banade väg genom Grand Canyon.

102
00:05:29,371 --> 00:05:31,082
Jag dog nästan av glädje

103
00:05:31,106 --> 00:05:34,947
över att få umgås med dessa tre
kvinnliga författare som fyllt 50.

104
00:05:34,971 --> 00:05:37,897
Och orsaken till att jag
nästan dog av glädje

105
00:05:37,921 --> 00:05:39,990
var att jag aldrig känt sån glädje förut.

106
00:05:40,014 --> 00:05:41,836
Jag hade aldrig varit i ett sånt rum.

107
00:05:42,350 --> 00:05:44,108
Min mamma gick aldrig på college.

108
00:05:44,747 --> 00:05:47,236
Och min kreativa karriär fram till dess

109
00:05:47,260 --> 00:05:52,082
var liksom nåt litet, sorgset och dödfött.

110
00:05:53,394 --> 00:05:56,673
Så de första kvällarna i New York
ville jag dö där.

111
00:05:56,697 --> 00:06:00,137
Jag var liksom, "Döda mig nu. 
Jag är nöjd. Det här är vackert."

112
00:06:01,187 --> 00:06:04,335
En del här inne kommer att förstå
det som hände sedan.

113
00:06:04,935 --> 00:06:09,230
Först tog de mig till
Farrar, Straus och Giroux.

114
00:06:09,863 --> 00:06:13,038
Farrar, Straus och Giroux
var mitt absoluta drömförlag.

115
00:06:13,062 --> 00:06:16,753
Jag menar, T.S. Eliot
och Flannery O'Connor gavs ut där.

116
00:06:17,418 --> 00:06:21,667
Chefredaktören satt och pratade
med mig en lång stund,

117
00:06:21,667 --> 00:06:24,185
och försökte övertyga mig
om att jag hade en bok i mig

118
00:06:24,195 --> 00:06:25,864
om mitt liv som simmare.

119
00:06:26,498 --> 00:06:27,855
Ni vet, som en memoar.

120
00:06:28,630 --> 00:06:30,866
Hela tiden han talade till mig,

121
00:06:30,890 --> 00:06:34,595
satt jag där och log och nickade
som en avtrubbad idiot,

122
00:06:35,509 --> 00:06:37,361
med armarna korslagda över bröstet,

123
00:06:37,385 --> 00:06:42,812
medan inget, inget, inget
kom över mina läppar.

124
00:06:43,875 --> 00:06:47,242
Till slut klappade han mig på axeln,

125
00:06:47,266 --> 00:06:48,847
som en simningscoach hade gjort.

126
00:06:49,580 --> 00:06:51,415
Han önskade mig lycka till,

127
00:06:51,439 --> 00:06:53,877
gav mig några gratisböcker

128
00:06:53,901 --> 00:06:56,082
och visade mig ut genom dörren.

129
00:06:57,588 --> 00:07:00,855
Sedan tog de mig till W.W. Norton,

130
00:07:00,879 --> 00:07:03,579
där jag var rätt säker på
att bli utkastad från byggnaden

131
00:07:03,603 --> 00:07:05,492
för att jag hade på mig Doc Martens.

132
00:07:06,190 --> 00:07:07,639
Men det blev inte så.

133
00:07:08,512 --> 00:07:10,941
Att vara på Nortons kontor

134
00:07:10,965 --> 00:07:15,437
kändes som att sträcka sig upp
mot natthimlen och nudda månen

135
00:07:15,461 --> 00:07:19,098
medan stjärnorna skrev ditt namn
tvärs över kosmos.

136
00:07:19,599 --> 00:07:21,744
Så stort var det för mig.

137
00:07:21,768 --> 00:07:22,949
Förstår ni?

138
00:07:23,567 --> 00:07:26,065
Deras chefredaktör, Carol Houck Smith,

139
00:07:26,089 --> 00:07:30,432
lutade sig mot mig med sina plirande,
klara, intensiva ögon

140
00:07:30,456 --> 00:07:33,566
och sa, "Nå, skicka något
till mig då, genast!"

141
00:07:34,328 --> 00:07:36,620
De flesta människor,
särskilt TED-människor,

142
00:07:36,644 --> 00:07:38,984
skulle ha rusat till brevlådan, eller hur?

143
00:07:39,651 --> 00:07:42,929
Det tog mig mer än ett decennium
att ens föreställa mig

144
00:07:42,953 --> 00:07:46,830
att lägga något i ett kuvert 
och slicka på ett frimärke.

145
00:07:48,741 --> 00:07:50,315
Den sista kvällen

146
00:07:50,339 --> 00:07:53,608
höll jag en stor uppläsning
vid the National Poetry Club.

147
00:07:54,342 --> 00:07:57,339
Vid slutet av uppläsningen
kom Katharine Kidde,

148
00:07:57,353 --> 00:08:00,616
från Kidde, Hoyt & Picard Literary Agency

149
00:08:00,640 --> 00:08:03,227
fram till mig, skakade min hand

150
00:08:03,251 --> 00:08:06,429
och erbjöd sig att representera mig
typ där och då.

151
00:08:08,558 --> 00:08:11,545
Jag stod där och blev liksom döv.

152
00:08:11,569 --> 00:08:13,155
Har det nångång hänt er?

153
00:08:13,703 --> 00:08:15,815
Och jag började nästan gråta

154
00:08:15,839 --> 00:08:19,764
för alla människor i rummet
var så vackert klädda,

155
00:08:19,788 --> 00:08:22,941
och allt som kom ut ur min mun var:

156
00:08:22,965 --> 00:08:26,075
"Jag vet inte. Jag måste tänka på det."

157
00:08:26,805 --> 00:08:31,097
Och hon sa "Okej då," och gick iväg.

158
00:08:32,884 --> 00:08:39,403
Alla öppna händer sträckta mot mig,
den där lilla sorgsna klumpen i halsen ...

159
00:08:39,427 --> 00:08:43,365
Jag försöker berätta något
om människor som jag.

160
00:08:43,389 --> 00:08:47,442
Missanpassade - vi vet inte alltid
hur man hoppas eller säger ja

161
00:08:47,466 --> 00:08:49,077
eller väljer det stora,

162
00:08:49,101 --> 00:08:51,247
inte ens när det är rakt framför oss.

163
00:08:51,271 --> 00:08:52,890
Det är en skam vi bär på.

164
00:08:52,914 --> 00:08:54,905
Det är skammen över att vilja något bra.

165
00:08:54,929 --> 00:08:56,921
Det är skammen över att känna något bra.

166
00:08:56,945 --> 00:09:01,327
Det är skammen över att inte riktigt tro
att vi förtjänar att vara i rummet

167
00:09:01,351 --> 00:09:03,468
med människorna vi beundrar.

168
00:09:04,472 --> 00:09:07,398
Om jag kunde, så skulle jag gå tillbaka
och coacha mig själv.

169
00:09:07,422 --> 00:09:11,719
Jag skulle vara exakt som de där
kvinnorna över 50 som hjälpte mig.

170
00:09:11,719 --> 00:09:13,740
Jag skulle lära mig själv att vilja saker,

171
00:09:13,740 --> 00:09:16,054
att stå upp, att be om dem.

172
00:09:16,078 --> 00:09:20,384
Jag skulle säga, "Du! Ja, du!
Du hör också hemma i rummet."

173
00:09:20,408 --> 00:09:22,680
Strålglansen faller på oss alla,

174
00:09:22,704 --> 00:09:25,615
och vi är ingenting utan varandra.

175
00:09:27,041 --> 00:09:30,313
Istället flög jag tillbaka till Oregon,

176
00:09:30,337 --> 00:09:36,029
såg på när vintergrönskan
och regnet kom i sikte igen,

177
00:09:36,053 --> 00:09:40,345
och drack många små flaskor
med flygplanssjälvömkan.

178
00:09:41,491 --> 00:09:46,333
Jag tänkte på hur, om jag var författare,
jag var nån slags missanpassad författare.

179
00:09:47,244 --> 00:09:48,187
Det jag säger är

180
00:09:48,187 --> 00:09:50,335
att jag flög hem till Oregon
utan bokkontrakt,

181
00:09:50,335 --> 00:09:51,570
utan en agent,

182
00:09:51,570 --> 00:09:54,115
och med bara ett huvud
och ett hjärta fyllt av minnen

183
00:09:54,139 --> 00:09:57,287
av att ha suttit så nära

184
00:09:57,311 --> 00:09:59,581
de vackra författarna.

185
00:10:00,278 --> 00:10:03,684
Minnet var det enda pris
jag unnade mig själv.

186
00:10:05,175 --> 00:10:08,654
Och ändå, hemma i mörkret,

187
00:10:09,272 --> 00:10:10,835
tillbaka i underkläderna,

188
00:10:11,788 --> 00:10:13,518
kunde jag ännu höra deras röster.

189
00:10:14,264 --> 00:10:18,305
De sa, "Lyssna inte på någon
som försöker få dig att vara tyst

190
00:10:18,329 --> 00:10:19,880
eller att ändra din berättelse."

191
00:10:20,861 --> 00:10:24,540
De sa, "Ge röst åt berättelsen
som bara du kan berätta."

192
00:10:24,564 --> 00:10:26,994
De sa, "Ibland är berättandet

193
00:10:27,018 --> 00:10:30,064
det som räddar ditt liv."

194
00:10:31,703 --> 00:10:35,393
Nu är jag, som ni kan se,
den där kvinnan över 50.

195
00:10:36,278 --> 00:10:37,793
Och jag är författare.

196
00:10:38,516 --> 00:10:39,743
Och jag är mamma.

197
00:10:40,441 --> 00:10:41,978
Och jag blev lärare.

198
00:10:42,970 --> 00:10:44,851
Gissa vilka mina favoritelever är.

199
00:10:46,604 --> 00:10:48,232
Trots att det inte hände den dag

200
00:10:48,256 --> 00:10:50,510
då drömbrevet hamnade i min brevlåda,

201
00:10:50,534 --> 00:10:52,207
så skrev jag en memoar,

202
00:10:52,231 --> 00:10:54,064
"The Chronology of Water."

203
00:10:54,889 --> 00:10:59,588
I den finns berättelser om alla gånger
jag fått återuppfinna ett jag

204
00:10:59,612 --> 00:11:02,016
ur ruinerna av mina val,

205
00:11:02,575 --> 00:11:07,985
berättelser om hur mina till synes misstag
egentligen var grymt märkliga portaler

206
00:11:08,009 --> 00:11:09,531
till något vackert.

207
00:11:10,309 --> 00:11:13,761
Allt jag behövde göra
var att ge berättelsen en röst.

208
00:11:15,552 --> 00:11:19,798
Det finns en myt i de flesta kulturer
om att följa drömmar.

209
00:11:20,664 --> 00:11:22,385
Den kallas hjälteresan.

210
00:11:23,679 --> 00:11:25,503
Men jag föredrar en annan myt,

211
00:11:25,527 --> 00:11:27,306
som är lite vid sidan av den där

212
00:11:27,330 --> 00:11:28,487
eller under den.

213
00:11:29,089 --> 00:11:30,941
Den kallas den missanpassades myt.

214
00:11:31,763 --> 00:11:33,028
Och den låter så här:

215
00:11:33,623 --> 00:11:35,878
Till och med i misslyckandets stund,

216
00:11:35,902 --> 00:11:38,480
just då, är du vacker.

217
00:11:39,585 --> 00:11:40,737
Du vet det inte ännu,

218
00:11:40,761 --> 00:11:43,938
men du har förmågan att omskapa dig själv

219
00:11:43,962 --> 00:11:45,160
i oändlighet.

220
00:11:45,184 --> 00:11:46,778
Det är din skönhet.

221
00:11:47,694 --> 00:11:49,210
Du kan vara ett fyllo,

222
00:11:49,234 --> 00:11:51,583
du kan ha överlevt misshandel,

223
00:11:51,607 --> 00:11:53,043
du kan vara ex-kriminell,

224
00:11:53,067 --> 00:11:54,565
du kan vara hemlös,

225
00:11:54,589 --> 00:11:57,867
du kan förlora alla dina pengar
eller ditt jobb eller din man

226
00:11:57,891 --> 00:12:00,305
eller din fru, eller värst av allt,

227
00:12:00,329 --> 00:12:01,479
ett barn.

228
00:12:01,864 --> 00:12:03,917
Du kan till och med förlora förståndet.

229
00:12:03,941 --> 00:12:08,010
Du kan stå mitt i ditt misslyckande

230
00:12:08,034 --> 00:12:10,912
och ändå, jag är här för att säga det,

231
00:12:10,936 --> 00:12:13,049
är du så vacker.

232
00:12:13,073 --> 00:12:15,372
Din berättelse förtjänar att bli hörd,

233
00:12:15,396 --> 00:12:19,669
för du, du sällsynta
och fantastiska missanpassade,

234
00:12:19,693 --> 00:12:21,949
du nya art,

235
00:12:22,568 --> 00:12:24,537
är den enda i rummet

236
00:12:24,561 --> 00:12:26,177
som kan berätta historien

237
00:12:26,201 --> 00:12:28,609
på det sätt som bara du kan.

238
00:12:29,710 --> 00:12:31,620
Och jag skulle lyssna.

239
00:12:32,863 --> 00:12:34,039
Tack.

240
00:12:34,063 --> 00:12:37,053
(Applåder)