WEBVTT

00:00:00.841 --> 00:00:04.572
Jag vet att TED handlar om
en massa stora saker,

00:00:04.596 --> 00:00:08.126
men jag vill prata med er
om något väldigt litet.

00:00:08.150 --> 00:00:10.308
Så litet att det är ett enda ord.

00:00:11.093 --> 00:00:12.649
Ordet är "missanpassad."

00:00:13.347 --> 00:00:16.966
Det är ett av mina favoritord
eftersom det är så bokstavligt.

00:00:17.403 --> 00:00:21.349
Jag menar, det är en person
som liksom missade att passa in.

00:00:21.752 --> 00:00:24.048
Eller en person som passar in dåligt.

00:00:24.658 --> 00:00:27.581
Eller så här: "en person
som är dåligt anpassad

00:00:27.605 --> 00:00:30.473
till nya situationer och omgivningar."

00:00:31.298 --> 00:00:33.520
Jag är medlem av de missanpassade.

00:00:34.307 --> 00:00:37.140
Och jag är här för alla de andra
missanpassade i rummet,

00:00:37.164 --> 00:00:38.975
för jag är aldrig den enda.

00:00:39.995 --> 00:00:41.880
Jag ska berätta om en missanpassad.

NOTE Paragraph

00:00:43.237 --> 00:00:45.769
När jag var lite över 30

00:00:45.793 --> 00:00:47.618
landade drömmen om att bli författare

00:00:47.638 --> 00:00:50.198
på min tröskel.

00:00:50.198 --> 00:00:51.802
Den kom faktiskt i brevlådan

00:00:51.826 --> 00:00:55.485
i form av ett brev som sa
att jag vunnit ett stort litterärt pris

00:00:55.509 --> 00:00:57.434
för en novell jag skrivit.

00:00:58.183 --> 00:01:01.944
Novellen handlade om mitt liv
som tävlingssimmare,

00:01:02.632 --> 00:01:04.687
om mitt sketna familjeliv,

00:01:05.258 --> 00:01:10.155
och lite om hur sorg och förlust
kan göra någon galen.

00:01:11.829 --> 00:01:16.502
Priset var en resa till New York City
för att träffa redaktörer och agenter

00:01:16.526 --> 00:01:17.850
och andra författare.

00:01:18.278 --> 00:01:21.342
Rena drömmen för en
som vill bli författare, eller hur?

00:01:22.573 --> 00:01:25.413
Vet ni vad jag gjorde
den dag då brevet kom till mig?

00:01:26.037 --> 00:01:27.835
Eftersom jag är jag,

00:01:27.859 --> 00:01:30.056
la jag brevet på köksbordet,

00:01:30.080 --> 00:01:33.522
hällde upp ett stort glas vodka

00:01:33.922 --> 00:01:36.292
med is och lime,

00:01:36.722 --> 00:01:40.956
satt där i underkläderna hela dagen

00:01:40.956 --> 00:01:43.332
och stirrade på brevet.

00:01:44.608 --> 00:01:47.753
Jag tänkte på alla sätt
jag redan hade förstört mitt liv på.

00:01:47.777 --> 00:01:50.951
Vem fanken var jag att åka till New York

00:01:50.975 --> 00:01:52.705
och låtsas vara författare?

00:01:53.681 --> 00:01:55.040
Vem var jag?

NOTE Paragraph

00:01:55.040 --> 00:01:56.268
Det ska jag berätta.

00:01:56.745 --> 00:01:58.142
Jag var missanpassad.

00:01:58.625 --> 00:02:00.988
Som otaliga andra barn

00:02:01.908 --> 00:02:04.276
kom jag från en familj med misshandel,

00:02:04.300 --> 00:02:06.956
som jag knappt undkom levande.

00:02:07.727 --> 00:02:12.218
Jag hade redan två episkt misslyckade
äktenskap i ryggsäcken.

00:02:12.242 --> 00:02:15.208
Jag hade hoppat av college
inte bara en gång, utan två

00:02:15.232 --> 00:02:18.554
och kanske till och med en tredje gång
som jag inte tänker berätta om.

NOTE Paragraph

00:02:18.554 --> 00:02:20.258
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:02:20.582 --> 00:02:24.243
Jag hade varit en vända
på rehab för drogmissbruk.

00:02:24.795 --> 00:02:29.495
Och jag hade haft två härliga
hemestrar i finkan.

00:02:30.228 --> 00:02:32.132
Så jag är på rätt scen.

NOTE Paragraph

00:02:33.680 --> 00:02:35.770
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:02:36.744 --> 00:02:40.237
Men den verkliga anledningen,
tror jag, till att jag var missanpassad,

00:02:40.261 --> 00:02:43.523
är att min dotter dog
samma dag som hon föddes,

00:02:43.547 --> 00:02:46.666
och jag hade inte listat ut
hur jag skulle leva med det.

00:02:48.233 --> 00:02:53.360
Efter att min dotter dött
var jag också hemlös länge,

00:02:53.384 --> 00:02:55.328
och bodde under en vägbro

00:02:55.352 --> 00:02:59.570
i ett zombieliknande tillstånd
av sorg och förlust

00:02:59.594 --> 00:03:02.108
som en del av oss upplever längs vägen.

00:03:02.132 --> 00:03:04.863
Kanske alla gör det,
om man lever länge nog.

00:03:06.000 --> 00:03:07.431
Hemlösa människor

00:03:07.431 --> 00:03:10.261
är de mest hjältemodiga missanpassade,

00:03:10.261 --> 00:03:13.357
för de börjar som oss.

00:03:14.670 --> 00:03:20.088
Så ni ser, jag misslyckades med
att passa in i nästan varenda kategori:

00:03:20.112 --> 00:03:24.580
dotter, hustru, mamma, student.

00:03:25.474 --> 00:03:27.973
Och drömmen om att bli författare

00:03:27.997 --> 00:03:33.438
var egentligen mest som en liten,
sorgsen klump i min hals.

NOTE Paragraph

00:03:34.906 --> 00:03:38.375
Så jag fick övervinna mig själv
för att kliva på det där planet

00:03:38.399 --> 00:03:40.786
och flyga till New York City,

00:03:40.810 --> 00:03:42.366
där författarna finns.

00:03:43.168 --> 00:03:46.843
Ni andra missanpassade,
jag kan nästan se era huvuden lysa.

00:03:46.867 --> 00:03:48.779
Jag kan peka ut er i ett rum.

00:03:48.803 --> 00:03:51.241
Först skulle ni ha älskat det.

00:03:51.265 --> 00:03:54.217
Man fick välja tre berömda författare
som man ville träffa,

00:03:54.241 --> 00:03:56.599
så letade dessa människor upp dem åt en.

00:03:56.623 --> 00:03:59.413
Man fick bo på Gramercy Park Hotel,

00:03:59.437 --> 00:04:02.071
där man fick dricka whisky sent på kvällen

00:04:02.095 --> 00:04:04.586
med coola, smarta, stilfulla människor.

00:04:04.610 --> 00:04:09.119
Och man fick låtsas att man själv
också var cool och smart och stilfull.

00:04:09.143 --> 00:04:12.331
Och man fick träffa ett gäng redaktörer
och författare och agenter

00:04:12.355 --> 00:04:16.698
vid väldigt flotta luncher och middagar.

00:04:17.377 --> 00:04:19.005
Fråga mig hur flotta.

NOTE Paragraph

00:04:19.735 --> 00:04:21.696
Publiken: Hur flotta?

NOTE Paragraph

00:04:22.077 --> 00:04:26.395
Lidia Yuknavitch: Jag ska erkänna:
Jag snodde tre linneservetter -

NOTE Paragraph

00:04:26.419 --> 00:04:27.990
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:04:28.014 --> 00:04:29.671
från tre olika restauranger.

00:04:30.430 --> 00:04:32.696
Och jag stoppade ner en meny i byxorna.

NOTE Paragraph

00:04:32.720 --> 00:04:34.796
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:04:34.820 --> 00:04:38.526
Jag ville bara ha några souvenirer
så att jag, när jag kommit hem,

00:04:38.550 --> 00:04:40.835
skulle kunna tro
att detta verkligen hade hänt.

00:04:41.241 --> 00:04:42.780
Ni fattar?

NOTE Paragraph

00:04:43.467 --> 00:04:45.131
De tre författare jag ville träffa

00:04:45.155 --> 00:04:47.964
var Carole Maso, Lynne Tillman
och Peggy Phelan.

00:04:48.496 --> 00:04:51.550
De var inte berömda bästsäljare,

00:04:51.574 --> 00:04:55.171
men för mig var de
kvinnliga författartitaner.

00:04:55.700 --> 00:04:59.262
Carole Maso skrev boken
som sedan blev min konstbibel.

00:05:00.056 --> 00:05:02.557
Lynne Tillman gav mig lov att tro

00:05:02.581 --> 00:05:06.062
att mina berättelser
kanske kunde bli en del av världen.

00:05:06.839 --> 00:05:08.793
Och Peggy Phelan påminde mig

00:05:08.817 --> 00:05:13.826
om att min hjärna kanske kunde
vara viktigare än mina bröst.

00:05:15.500 --> 00:05:18.184
De var inte konventionella
kvinnliga författare,

00:05:18.208 --> 00:05:21.985
men de banade väg genom det konventionella

00:05:22.009 --> 00:05:23.802
med sina kroppshistorier,

00:05:24.294 --> 00:05:28.429
lite så som, tänker jag, 
vattnet banade väg genom Grand Canyon.

NOTE Paragraph

00:05:29.371 --> 00:05:31.082
Jag dog nästan av glädje

00:05:31.106 --> 00:05:34.947
över att få umgås med dessa tre
kvinnliga författare som fyllt 50.

00:05:34.971 --> 00:05:37.897
Och orsaken till att jag
nästan dog av glädje

00:05:37.921 --> 00:05:39.990
var att jag aldrig känt sån glädje förut.

00:05:40.014 --> 00:05:41.836
Jag hade aldrig varit i ett sånt rum.

00:05:42.350 --> 00:05:44.108
Min mamma gick aldrig på college.

00:05:44.747 --> 00:05:47.236
Och min kreativa karriär fram till dess

00:05:47.260 --> 00:05:52.082
var liksom nåt litet, sorgset och dödfött.

00:05:53.394 --> 00:05:56.673
Så de första kvällarna i New York
ville jag dö där.

00:05:56.697 --> 00:06:00.137
Jag var liksom, "Döda mig nu. 
Jag är nöjd. Det här är vackert."

00:06:01.187 --> 00:06:04.335
En del här inne kommer att förstå
det som hände sedan.

NOTE Paragraph

00:06:04.935 --> 00:06:09.230
Först tog de mig till
Farrar, Straus och Giroux.

00:06:09.863 --> 00:06:13.038
Farrar, Straus och Giroux
var mitt absoluta drömförlag.

00:06:13.062 --> 00:06:16.753
Jag menar, T.S. Eliot
och Flannery O'Connor gavs ut där.

00:06:17.418 --> 00:06:21.667
Chefredaktören satt och pratade
med mig en lång stund,

00:06:21.667 --> 00:06:24.185
och försökte övertyga mig
om att jag hade en bok i mig

00:06:24.195 --> 00:06:25.864
om mitt liv som simmare.

00:06:26.498 --> 00:06:27.855
Ni vet, som en memoar.

00:06:28.630 --> 00:06:30.866
Hela tiden han talade till mig,

00:06:30.890 --> 00:06:34.595
satt jag där och log och nickade
som en avtrubbad idiot,

00:06:35.509 --> 00:06:37.361
med armarna korslagda över bröstet,

00:06:37.385 --> 00:06:42.812
medan inget, inget, inget
kom över mina läppar.

00:06:43.875 --> 00:06:47.242
Till slut klappade han mig på axeln,

00:06:47.266 --> 00:06:48.847
som en simningscoach hade gjort.

00:06:49.580 --> 00:06:51.415
Han önskade mig lycka till,

00:06:51.439 --> 00:06:53.877
gav mig några gratisböcker

00:06:53.901 --> 00:06:56.082
och visade mig ut genom dörren.

NOTE Paragraph

00:06:57.588 --> 00:07:00.855
Sedan tog de mig till W.W. Norton,

00:07:00.879 --> 00:07:03.579
där jag var rätt säker på
att bli utkastad från byggnaden

00:07:03.603 --> 00:07:05.492
för att jag hade på mig Doc Martens.

00:07:06.190 --> 00:07:07.639
Men det blev inte så.

00:07:08.512 --> 00:07:10.941
Att vara på Nortons kontor

00:07:10.965 --> 00:07:15.437
kändes som att sträcka sig upp
mot natthimlen och nudda månen

00:07:15.461 --> 00:07:19.098
medan stjärnorna skrev ditt namn
tvärs över kosmos.

00:07:19.599 --> 00:07:21.744
Så stort var det för mig.

00:07:21.768 --> 00:07:22.949
Förstår ni?

00:07:23.567 --> 00:07:26.065
Deras chefredaktör, Carol Houck Smith,

00:07:26.089 --> 00:07:30.432
lutade sig mot mig med sina plirande,
klara, intensiva ögon

00:07:30.456 --> 00:07:33.566
och sa, "Nå, skicka något
till mig då, genast!"

00:07:34.328 --> 00:07:36.620
De flesta människor,
särskilt TED-människor,

00:07:36.644 --> 00:07:38.984
skulle ha rusat till brevlådan, eller hur?

00:07:39.651 --> 00:07:42.929
Det tog mig mer än ett decennium
att ens föreställa mig

00:07:42.953 --> 00:07:46.830
att lägga något i ett kuvert 
och slicka på ett frimärke.

NOTE Paragraph

00:07:48.741 --> 00:07:50.315
Den sista kvällen

00:07:50.339 --> 00:07:53.608
höll jag en stor uppläsning
vid the National Poetry Club.

00:07:54.342 --> 00:07:57.339
Vid slutet av uppläsningen
kom Katharine Kidde,

00:07:57.353 --> 00:08:00.616
från Kidde, Hoyt & Picard Literary Agency

00:08:00.640 --> 00:08:03.227
fram till mig, skakade min hand

00:08:03.251 --> 00:08:06.429
och erbjöd sig att representera mig
typ där och då.

00:08:08.558 --> 00:08:11.545
Jag stod där och blev liksom döv.

00:08:11.569 --> 00:08:13.155
Har det nångång hänt er?

00:08:13.703 --> 00:08:15.815
Och jag började nästan gråta

00:08:15.839 --> 00:08:19.764
för alla människor i rummet
var så vackert klädda,

00:08:19.788 --> 00:08:22.941
och allt som kom ut ur min mun var:

00:08:22.965 --> 00:08:26.075
"Jag vet inte. Jag måste tänka på det."

00:08:26.805 --> 00:08:31.097
Och hon sa "Okej då," och gick iväg.

00:08:32.884 --> 00:08:39.403
Alla öppna händer sträckta mot mig,
den där lilla sorgsna klumpen i halsen ...

NOTE Paragraph

00:08:39.427 --> 00:08:43.365
Jag försöker berätta något
om människor som jag.

00:08:43.389 --> 00:08:47.442
Missanpassade - vi vet inte alltid
hur man hoppas eller säger ja

00:08:47.466 --> 00:08:49.077
eller väljer det stora,

00:08:49.101 --> 00:08:51.247
inte ens när det är rakt framför oss.

00:08:51.271 --> 00:08:52.890
Det är en skam vi bär på.

00:08:52.914 --> 00:08:54.905
Det är skammen över att vilja något bra.

00:08:54.929 --> 00:08:56.921
Det är skammen över att känna något bra.

00:08:56.945 --> 00:09:01.327
Det är skammen över att inte riktigt tro
att vi förtjänar att vara i rummet

00:09:01.351 --> 00:09:03.468
med människorna vi beundrar.

NOTE Paragraph

00:09:04.472 --> 00:09:07.398
Om jag kunde, så skulle jag gå tillbaka
och coacha mig själv.

00:09:07.422 --> 00:09:11.719
Jag skulle vara exakt som de där
kvinnorna över 50 som hjälpte mig.

00:09:11.719 --> 00:09:13.740
Jag skulle lära mig själv att vilja saker,

00:09:13.740 --> 00:09:16.054
att stå upp, att be om dem.

00:09:16.078 --> 00:09:20.384
Jag skulle säga, "Du! Ja, du!
Du hör också hemma i rummet."

00:09:20.408 --> 00:09:22.680
Strålglansen faller på oss alla,

00:09:22.704 --> 00:09:25.615
och vi är ingenting utan varandra.

00:09:27.041 --> 00:09:30.313
Istället flög jag tillbaka till Oregon,

00:09:30.337 --> 00:09:36.029
såg på när vintergrönskan
och regnet kom i sikte igen,

00:09:36.053 --> 00:09:40.345
och drack många små flaskor
med flygplanssjälvömkan.

00:09:41.491 --> 00:09:46.333
Jag tänkte på hur, om jag var författare,
jag var nån slags missanpassad författare.

00:09:47.244 --> 00:09:48.187
Det jag säger är

00:09:48.187 --> 00:09:50.335
att jag flög hem till Oregon
utan bokkontrakt,

00:09:50.335 --> 00:09:51.570
utan en agent,

00:09:51.570 --> 00:09:54.115
och med bara ett huvud
och ett hjärta fyllt av minnen

00:09:54.139 --> 00:09:57.287
av att ha suttit så nära

00:09:57.311 --> 00:09:59.581
de vackra författarna.

00:10:00.278 --> 00:10:03.684
Minnet var det enda pris
jag unnade mig själv.

NOTE Paragraph

00:10:05.175 --> 00:10:08.654
Och ändå, hemma i mörkret,

00:10:09.272 --> 00:10:10.835
tillbaka i underkläderna,

00:10:11.788 --> 00:10:13.518
kunde jag ännu höra deras röster.

00:10:14.264 --> 00:10:18.305
De sa, "Lyssna inte på någon
som försöker få dig att vara tyst

00:10:18.329 --> 00:10:19.880
eller att ändra din berättelse."

00:10:20.861 --> 00:10:24.540
De sa, "Ge röst åt berättelsen
som bara du kan berätta."

00:10:24.564 --> 00:10:26.994
De sa, "Ibland är berättandet

00:10:27.018 --> 00:10:30.064
det som räddar ditt liv."

NOTE Paragraph

00:10:31.703 --> 00:10:35.393
Nu är jag, som ni kan se,
den där kvinnan över 50.

00:10:36.278 --> 00:10:37.793
Och jag är författare.

00:10:38.516 --> 00:10:39.743
Och jag är mamma.

00:10:40.441 --> 00:10:41.978
Och jag blev lärare.

00:10:42.970 --> 00:10:44.851
Gissa vilka mina favoritelever är.

00:10:46.604 --> 00:10:48.232
Trots att det inte hände den dag

00:10:48.256 --> 00:10:50.510
då drömbrevet hamnade i min brevlåda,

00:10:50.534 --> 00:10:52.207
så skrev jag en memoar,

00:10:52.231 --> 00:10:54.064
"The Chronology of Water."

00:10:54.889 --> 00:10:59.588
I den finns berättelser om alla gånger
jag fått återuppfinna ett jag

00:10:59.612 --> 00:11:02.016
ur ruinerna av mina val,

00:11:02.575 --> 00:11:07.985
berättelser om hur mina till synes misstag
egentligen var grymt märkliga portaler

00:11:08.009 --> 00:11:09.531
till något vackert.

00:11:10.309 --> 00:11:13.761
Allt jag behövde göra
var att ge berättelsen en röst.

NOTE Paragraph

00:11:15.552 --> 00:11:19.798
Det finns en myt i de flesta kulturer
om att följa drömmar.

00:11:20.664 --> 00:11:22.385
Den kallas hjälteresan.

00:11:23.679 --> 00:11:25.503
Men jag föredrar en annan myt,

00:11:25.527 --> 00:11:27.306
som är lite vid sidan av den där

00:11:27.330 --> 00:11:28.487
eller under den.

00:11:29.089 --> 00:11:30.941
Den kallas den missanpassades myt.

00:11:31.763 --> 00:11:33.028
Och den låter så här:

00:11:33.623 --> 00:11:35.878
Till och med i misslyckandets stund,

00:11:35.902 --> 00:11:38.480
just då, är du vacker.

00:11:39.585 --> 00:11:40.737
Du vet det inte ännu,

00:11:40.761 --> 00:11:43.938
men du har förmågan att omskapa dig själv

00:11:43.962 --> 00:11:45.160
i oändlighet.

00:11:45.184 --> 00:11:46.778
Det är din skönhet.

NOTE Paragraph

00:11:47.694 --> 00:11:49.210
Du kan vara ett fyllo,

00:11:49.234 --> 00:11:51.583
du kan ha överlevt misshandel,

00:11:51.607 --> 00:11:53.043
du kan vara ex-kriminell,

00:11:53.067 --> 00:11:54.565
du kan vara hemlös,

00:11:54.589 --> 00:11:57.867
du kan förlora alla dina pengar
eller ditt jobb eller din man

00:11:57.891 --> 00:12:00.305
eller din fru, eller värst av allt,

00:12:00.329 --> 00:12:01.479
ett barn.

00:12:01.864 --> 00:12:03.917
Du kan till och med förlora förståndet.

00:12:03.941 --> 00:12:08.010
Du kan stå mitt i ditt misslyckande

00:12:08.034 --> 00:12:10.912
och ändå, jag är här för att säga det,

00:12:10.936 --> 00:12:13.049
är du så vacker.

00:12:13.073 --> 00:12:15.372
Din berättelse förtjänar att bli hörd,

00:12:15.396 --> 00:12:19.669
för du, du sällsynta
och fantastiska missanpassade,

00:12:19.693 --> 00:12:21.949
du nya art,

00:12:22.568 --> 00:12:24.537
är den enda i rummet

00:12:24.561 --> 00:12:26.177
som kan berätta historien

00:12:26.201 --> 00:12:28.609
på det sätt som bara du kan.

00:12:29.710 --> 00:12:31.620
Och jag skulle lyssna.

NOTE Paragraph

00:12:32.863 --> 00:12:34.039
Tack.

NOTE Paragraph

00:12:34.063 --> 00:12:37.053
(Applåder)