För några år sen fick jag upp ögonen

för den mörka sidan av byggindustrin.

2006, tog några unga studenter från Qatar

med mig att gå och titta på utvandrarnas arbetsläger.

Och sen dess har jag följt frågan om arbetares rättigheter.

Under de senaste sex månaderna, har mer än 300 skyskrapor

i UAE (Förenta Arabemiraten) parkerats eller ställts in.

I skuggan av nyhetsrubrikerna kring dessa byggnader

ligger ödet för de ofta livegna byggarbetarna.

1.1 miljoner av dem.

Huvudsakligen från Indien, Pakistan, Sri Lanka,

och Nepal, de här arbetarna riskerar allt

för att tjäna pengar åt sina familjer där hemma.

De betalar en mellanman tusentals dollar för att vara där.

Och när de kommer fram, finner de sig själva i arbetsläger utan vatten,

utan luftkonditionering, och de fråntas sina pass.

Det är visserligen enkelt att peka finger åt lokala tjänstermän och högre myndigheter,

så anställs 99 procent av de här människorna av den privata sektorn.

Och därför är vi lika mycket, om inte mer, ansvariga.

Grupper som "Buildsafe UAE" har dykt upp.

Men statistiken är helt enkelt överväldigande.

I Augusti 2008,

påpekade offentliga tjänstemän i UAE

att 40 procent av landets 1098 arbetsläger

hade brutit mot minimikraven för hälsa och säkerhet.

Och förra sommaren, protesterade mer än 10,000

arbetare mot utebliven betalning av löner,

mot den dåliga kvalitén på maten, och de bristfälliga bostäderna.

Och sen kom finanskrisen.

När byggbolagen gått i konkurs,

eftersom de varit överbelånade precis som alla andra,

var skillnaden att allting försvann,

dokumentation, pass,

och arbetarnas biljetter hem.

För närvarande, just nu, är tusentals arbetare övergivna.

Det finns ingen väg hem.

Och det finns inget sätt, och inget ankomstbevis.

Dessa är finanskrisens flyktingar.

Frågan är, som byggproffs,

som arkitekt, som ingenjör, som exploatör,

om vi vet vad som sker,

eftersom vi besöker byggplatserna varje vecka,

är vi självbelåtna eller delaktiga

i kränkningarna av de mänskliga rättigheterna?

Så låt oss glömma er miljöpåverkan.

Låt oss tänka på er etiska påverkan.

VIlken nytta är det

att bygga ett koldioxidneutral, energieffektivt höghus

när arbetskraften som producerar denna arkitektoniska juvel

är, i bästa fall, oetisk?

OK, jag har nyligen fått höra att jag tar den smala vägen.

Men, helt ärligt, i det här fallet,

så finns ingen annan väg.

Så låt oss inte glömma vilka som verkligen betalar priset för den ekonomiska kollapsen.

Och medans vi oroar oss för vårt nästa kontorsjobb,

nästa design vi kan få, så att vi kan behålla våra arbetare.

Låt oss inte glömma dessa män, som bokstavligen ger sina liv för ett jobb.

Tack.

(Applåder)