Jag kommer aldrig någonsin 
att glömma känslan när jag såg havet

och gick ombord för första gången.

Och för det fyraåriga barnet
var det den största frihetskänsla

jag kunde föreställa mig.

Jag bara kände, från och med
den åldern,

att jag skulle älska att någon gång
segla jorden runt.

När du ger dig iväg på sådana resor

tar du med allt du behöver 
för att överleva.

Det du har - är allt du har.

Du måste hushålla med det,

ned till den sista droppen diesel,
och den sista maten.

Det är absolut nödvändigt,
annars klarar du det inte.

Plötsligt undrade jag:
"Varför är vår värld SÅ olika?"

Vi har begränsade resurser,

tillgängliga endast en gång
i mänsklighetens historia.

Metall, plast, gödningsmedel...

(We're digging all this stuff
out of the ground, and we're using it up).

Hur ska det långsiktigt kunna fungera?

Det måste finnas andra vägar
till global resursanvändning,

så att de används, men inte tar slut.

Det var frågan jag ställde mig.,

Det tog lång tid innan jag insåg

att det finns andra sätt 
att sköta ekonomin,

andra sätt att använda saker och material.