Jag kommer aldrig någonsin
att glömma känslan när jag såg havet
och satte min fot på båten
för första gången.
Och för det fyraåriga barnet
var det den största frihetskänsla
jag kunde föreställa mig.
Jag bara kände,
från och med den åldern,
att jag skulle älska att någon gång
segla jorden runt.
När du ger dig iväg på sådana resor
tar du med allt du behöver
för att överleva.
Det du har - är allt du har.
Du måste hushålla med det,
till den sista droppen diesel
och den sista maten.
Det är absolut nödvändigt,
annars klarar du det inte.
Plötsligt insåg jag:
"Varför är vår värld så olika?"
Vi har begränsade resurser,
att tillgå endast en gång
i mänsklighetens historia.
Metall, plast, gödningsmedel...
Vi utvinner allt detta ur marken
och använder upp det.
Hur ska det långsiktigt kunna fungera?
Det måste finnas andra vägar
till global resursanvändning;
att använda dem
men inte göra slut på dem.
Det var frågan jag ställde mig
och det tog lång tid att inse
att det finns andra sätt
att sköta ekonomin,
andra sätt att använda saker och material.
Och det är cirkulär ekonomi.
Dagens ekonomiska system
är framförallt extraktivt.
Det är linjärt.
Vi utvinner ämnen ur marken
och producerar något.
När produktens livscykel når sitt slut
slänger vi den.
Oavsett hur effektivt
du använder råvarorna
i den här typen av system,
även om du tillverkar produkten
energi- och råvarusnålt
you're still going to run out in the end.
Om du tittar på cirkulära modeller
där du utformar produkter
genom att utvinna råvaror ur marken eller,
det ideala, använder återvunnet material
i produktionen.
Men du designar produkterna
på ett sätt som gör dem återvinningsbara
redan från grunden
Du designar bort
avfall och föroreningar.
Why would you ever create either
in a world with finite resources?