Jag kommer aldrig någonsin att glömma känslan när jag såg havet och satte min fot på båten för första gången. Och för det fyraåriga barnet var det den största frihetskänsla jag kunde föreställa mig. Jag bara kände, från och med den åldern, att jag skulle älska att någon gång segla jorden runt. När du ger dig iväg på sådana resor tar du med allt du behöver för att överleva. Det du har - är allt du har. Du måste hushålla med det, till den sista droppen diesel och den sista maten. Det är absolut nödvändigt, annars klarar du det inte. Plötsligt insåg jag: "Varför är vår värld så olika?" Vi har begränsade resurser, att tillgå endast en gång i mänsklighetens historia. Metall, plast, gödningsmedel... Vi utvinner allt detta ur marken och använder upp det. Hur ska det långsiktigt kunna fungera? Det måste finnas andra vägar till global resursanvändning; att använda dem men inte göra slut på dem. Det var frågan jag ställde mig. Det tog mig lång tid att inse att det finns andra sätt att sköta ekonomin, andra sätt att använda saker, nyttja råvaror. Och det är cirkulär ekonomi. Dagens ekonomiska system är framförallt extraktivt. Det är linjärt. Vi utvinner råvaror ur marken, producerar något och när produktens livscykel når sitt slut slänger vi den. Oavsett hur effektivt du använder råvarorna i den här typen av system, även om du tillverkar produkten energi- och råvarusnålt you're still going to run out in the end. Om du istället tittar på en cirkulär modell där du, när du designar en produkt, nyttjar råvaror ur marken eller återvunnet material, det idealiska. Du använder materialet i produktionen men utformar produkten så att den är återvinningsbar redan vida grunddesignen. Du designar bort avfall och föroreningar. Varför skulle du göra på något annat sätt i en värld med begränsade resurser?