Är strålning farligt? - Matt Anticole

Se hela lektionen: http://ed.ted.com/lessons/is-radiation-dangerous-matt-anticole

När vi hör ordet strålning är det frestande att föreställa sig enorma explosioner och skräckinjagande mutationer. Men det är inte hela sanningen - strålning finns också i regnbågar och när en läkare granskar en röntgenbild. Så vad är det egentligen, och hur mycket borde vi oroa oss för dess påverkan? Matt Anticole beskriver de olika typerna av strålning.

Lektion av Matt Anticole, animation av Tinmouse Animation Studio.

När vi hör ordet strålning,

är det frestande att föreställa sig
enorma explosioner och läskiga mutationer,

men det är inte hela sanningen.

Strålning förekommer också i regnbågar

och när doktorn undersöker en röntgenbild.

Så vad är strålning egentligen,

och hur mycket borde vi oroa oss
för dess påverkan?

Svaret börjar med att man förstår
att ordet strålning

beskriver två väldigt olika
vetenskapliga fenomen:

elektromagnetisk strålning

och radioaktiv strålning.

Elektromagnetisk strålning är ren energi

som består av elektriska och magnetiska
vågor som interagerar

och svänger genom rymden.

När dessa vågor svänger fortare,

ökar de i energi.

I den lägre delen av spektrumet

finns radio, infrarött,

och synligt ljus.

I den högre delen finns ultraviolett,

röntgen,

och gammastrålning.

Vårt moderna samhälle har formats
av elektromagnetisk strålning.

Vi laddar ner e-post till telefonen
med hjälp av radiovågor

för att öppna en röntgenbild,

som vi kan se för att skärmen
avger synligt ljus.

Radioaktiv strålning, å andra sidan,

har sitt ursprung i atomkärnan,

där protoner stöter bort varandra
på grund av sina positiva laddningar.

Ett fenomen som kallas
den starka kärnkraften

kämpar för att övervinna
denna bortstötning

och behålla kärnan intakt.

Men vissa kombinationer
av protoner och neutroner,

så kallade isotoper,

fortsätter vara instabila,

eller radioaktiva.

De kommer slumpmässigt
att kasta ut materia och/eller energi,

känt som radioaktiv strålning,

för att nå ökad stabilitet.

Radioaktiv strålning kommer från
naturliga källor, som radon,

en gas som sipprar upp från marken.

Vi förädlar också naturligt förekommande
radioaktiva malmer

för att driva kärnkraftverk.

Till och med bananer innehåller spår
av en radioaktiv kaliumisotop.

Så, om vi lever i en värld med strålning,

hur kan vi undkomma
dess skadliga effekter?

Till att börja med
så är inte all strålning farlig.

Strålning blir riskabel när den
sliter bort elektroner vid kollision,

en process som kan skada DNA.

Detta kallas joniserande strålning

eftersom en atom som har tappat
eller fått elektroner, kallas för en jon.

All radioaktiv strålning är joniserande,

medan bara den mest högenergiska
elektromagnetiska strålningen är det.

Detta inkluderar gammastrålar,

röntgen,

och det mest energirika ultravioletta.

Det är därför man
som skyddsåtgärd vid röntgen,

skyddar de kroppsdelar
som inte ska undersökas,

och varför strandbadare använder solskydd.

Som jämförelse jobbar mobiltelefoner
och mikrovågor längre ner i spektrumet,

så det finns ingen risk
för joniserande strålning från dem.

Den största hälsofaran uppstår
när stora mängder joniserande strålning

träffar oss under en kort tidsperiod,

detta kallas för akut exponering.

Akut exponering överväldigar kroppens
naturliga förmåga att reparera skadan.

Detta kan utlösa cancer,

få celler att fungera felaktigt,

och potentiellt också orsaka död.

Som tur är, så är det ovanligt
med akut exponering,

men vi utsätts dagligen
för mindre mängder joniserande strålning

från naturliga och konstgjorda källor.

Forskarna har svårare
att kvantifiera dessa risker.

Kroppen reparerar ofta skadan
från små mängder joniserande strålning,

och om den inte kan det,

så kan skadorna dröja tio år
eller mer innan de visar sig.

Ett sätt för forskarna att jämföra
exponering för joniserande strålning

är en enhet som kallas sievert.

Akut exponering för en sievert
orsakar illamående inom ett par timmar,

och fyra sievert kan vara dödligt.

Det vi utsätts för dagligen
är dock mycket lägre.

En genomsnittlig person utsätts för
6,2 millisievert strålning

från alla källor under ett år,

varav ungefär en tredjedel
kommer från radon.

Med bara fem mikrosievert vardera,

skulle du behöva ta fler än
1 200 röntgenbilder hos tandläkaren

för att komma upp i din årliga strålning.

Minns du den där bananen?

Om du kunde ta upp
all strålning från bananen,

skulle du behöva äta 170 om dagen
för att komma upp i den årliga dosen.

Vi lever i en värld med strålning.

Men mycket av den strålningen
är inte joniserande.

Resten, som är joniserande,

utsätts vi vanligen väldigt lite för,

och att radontesta sitt hus,

och använda solskydd

kan minska strålningens hälsorisker.

Marie Curie, en av pionjärerna
inom strålningsforskning,

summerade utmaningen så här:

"Inget i livet ska fruktas,
det ska bara förstås.

Nu ska vi förstå mer,
så att vi kan frukta mindre."