Utan bönder skulle du vara hungrig, naken och nykter

Bönder ser till att vi har mat och att vår ekonomi är stabil men i USA går de i pension i högre takt än de ersätts. Ta en snabbkurs i lantbrukspolitik med Eric Sannerud och se varför det här problemet inte kan lösas genom att handla hos din lokala bondemarknad. Lär dig också hur du kan använda din röst för att skapa en bättre framtid för bönder.

Vad är det folk brukar säga
när man ska hålla tal?

Att man ska föreställa sig
att publiken är naken.

(Skratt)

Jag ska använda ett annat trick ikväll,

jag ska föreställa mig
att vi alla är utan bönder,

och det skiljer sig inte
speciellt mycket åt.

[Utan bönder skulle du vara
hungrig, naken och nykter]

(Skratt)

Våra bönder gör så mycket mer för oss

än att bara ge oss mat, kläder
och utomordentliga drycker.

Våra bönder är en viktig del
av alla våra samhällen,

speciellt våra landsbygdssamhällen.

Och utöver det,

driver de en motståndskraftig ekonomi.

Tänk på det så här:

När en ölbryggare köper humle av mig,
som odlats här i Minnesota,

stannar 90 procent
av de pengarna i vår stat,

jämfört med bara 10 procent
när de köper den någon annanstans.

Det betyder mycket.

De 90 procenten
betyder lokala arbetstillfällen.

Det betyder skatteintäkter
för bättre skolor och vägar.

Det betyder stöd till kooperativen,
till mekanikerna,

all personal som behövs
för att en bondgård ska frodas.

Och de är våra bästa förvaltare av marken.

Det här citatet tycker jag exemplifierar
vad våra bönder gör för oss

genom att förvalta
våra gemensamma naturliga resurser.

"Att land är en gemenskap
är ekologins grundläggande koncept,

men att land ska älskas och respekteras
är en utvidgning av etik."

De gör verkligen mycket gott för oss.

Och vi tycker alla att våra
familjejordbrukare är fantastiska.

Men,

trenden för jordbruk idag är ödesdiger.

Medelåldern för en jordbrukare i USA,

enligt den senaste folkräknigen -

58,3.

Av alla jordbrukare,

är 33 procent över 65.

Det där är en karikatyr av min farfar.

(Skratt)

Han odlar fortfarande,

och han är mycket äldre än 65.

För att sätta det i perspektiv,

för ett annat viktigt
allmännyttigt yrke, lärare,

är medelåldern 42.

Våra jordbrukare är rätt gamla
i det här landet.

Och olyckligtvis,

när de går i pension, om de går i pension,

så ersätter vi inte dem.

Av alla nya jordbrukare vi fått
i det här landet

mellan 2008 och 2012,

över hela USA -

se om du märker skillnaden -

var 2 000 under 30 år gamla.

Jag är en av dem.

Jag kommer signera lite foton senare,
om ni vill.

(Skratt)

Våra jordbrukare blir äldre

och vi ersätter dem inte,

Vad är det som händer här?

Vad ska vi göra?

Jag tror att det finns ett skäl
till att folk inte börjar,

och det är priser.

Vi ska gå igenom några bilder som denna.

Mjölk: Det här är medelpriset
för 3,8 liter mjölk i USA.

45 kronor.

Hur mycket tror du bonden får?

13,4 kronor.

Vi försöker igen med bröd.

Medelpriset för bröd
i USA, 35 kronor.

Bonden får...

En krona.

Publiken: Åh!

Så hur ska vi kunna ha
starka lokala bondgårdar

i det här scenariot?

Vad ska vi göra om det inte
finns kvar några lokala bönder?

Och det här är inte bara
ett jordbrukarproblem,

inte något som de få av oss
som är bönder ska lösa.

Det här är ett problem för alla.

Det är landsbygd och stad,
det är stats- och landsomfattande.

Så vad gör vi åt det?

Jag ska berätta.

Men först, en historia.

Den gröna rörelsen,
vi har alla lite koll,

startade på 60-talet, man planterade träd.

Och nu har vi kommit så långt.

Grönt är en del av våra liv.

Det är en del av livet
för de allra största företagen.

Det är föremål för internationella avtal,

föremål för presidentdebatter.

Du och jag, vi byter ut våra glödlampor,

vi använder återanvändbara påsar.

Vi deltar i den gröna rörelsen
varenda dag.

Ändå...

och det är här vi kommer fram till ideén,

matrörelsen,

relativt sett yngre
men också ganska bekant.

Man går till matbutiken,

ser en skylt som säger "handla lokalt",

man går till bondemarknaden,
till en kooperation,

man läser böcker av berömda författare.

Hittills kan matrörelsen summeras

med att man röstar med sin gaffel.

Tanken är: Du tar en sedel ur plånboken,

hur du spenderar den sedeln
påverkar livsmedelskedjan.

Det stöttar bönder i närheten.

Och det är toppen men vart är vi på väg?

Hur tar vi oss till vårt
förnybar energi-ögonblick

som den gröna rörelsen gjorde?

Och det här är vad jag tror
att vi måste göra.

Att bara rösta med vår gaffel
löser inte problemen

som våra bönder möter.

Så vi behöver göra mer än så.

Jag tror att vi utöver att rösta
med vår gaffel

måste rösta med vår röstsedel.

Vi måste ta våra pengar

och fortsätta spendera dem lokalt.

Vi måste också ta oss till vallokalen
för våra bönder.

Det här är större än att
bara köpa lokala jordgubbar

en gång om året på självplockningen.

Det här är en insats vi måste göra
året om tillsammans

för att skapa den förändring vi behöver.

Förändringar som skälig prissättning
för bönder.

Det är kvoter, leveranshantering,

garanterade priser.

Förändringar som rättvis och öppen handel.

Det betyder ett slut på handelskrig.

Och ja, det betyder givetvis att rösta.

Det visste vi alla redan.

Det funkar.

Vem är det där?

(Skratt)

I Minnesota i år,

har vi fått igenom
en historisk skattelättnad.

The Beginning Farmer Tax Credit.

Den motiverar vår överlämning av land

från den nuvarande generationen
till nästa generation.

Det här uträttades av en handfull
av oss unga lantbrukare.

Vi har definitivt inte pengar,
som ni såg tidigare.

Vi har ingen politisk erfarenhet.

Men vi dök upp,
och vi gjorde våra röster hörda.

Tack vare stöd från både
bönder och icke-bönder,

fick vi igenom något otroligt
här i den här staten.

Om vi kan göra det
så kan vem som helst göra det.

Det var lättsamt och känns rätt glatt.

Skeptiker i publiken, ni är här.

Det vore jag om jag var här.

Skeptiker tänker:

"Vad måste vi förändra
i vårt livsmedelssystem?

Bönder är bra.

Vi har obegränsat med mat
och den är riktigt billig också,

är inte det bra?"

Tyvärr,

på 80- och 90-talen
hade vi en policy i det här landet

som kan beskrivas
som "bli stor eller dra."

Vad "bli stor eller dra" betyder är
att maximera produktionen

medan man minimerar kostnaderna.

Det låter rätt enkelt.

Det skiftet förvandlade dock våra bönder
från en vördad klass

och en uppskattad klass i vårt samhälle

till en kostnad som måste minimeras.

Det skiftet gjorde att min farfarsfar,

som försörjde hela familjen med sex kor,

det mejeriet,

som försörjde deras familj,
måste idag ha 600 kor.

Mejerier med 6 000 kor
är inte helt ovanligt.

Vad händer när det bara finns en mjölkgård

i ett helt län,

där det förr fanns hundratals?

Man kan säga det samma
om majs eller bönor eller fältgrödor.

Vad händer när det krävs 4 000 hektar
för att en person ska kunna försörja sig?

När det bara brukade krävas 16.

Vi vet vad som händer,
vi läser om det i nyheterna.

I stora drag: landsbygden på nedgång,

men skolor läggs ned, skolor slås ihop,

postkontor stängs, matbutiker stängs.

Folk flyttar.

Samhället drabbas och försvinner.

Jag tror att vi alla i den här publiken
med band till Minnesotas landsbygd

kan den här historien.

Det här är inget problem vi kan lösa
med bondemarknader och goda intentioner.

Vi måste göra mer för våra bönder.

Politik tog oss in i den här röran,

och politik kan ta oss ur den.

Amerikanska bönder blir bara äldre,
färre och fattigare,

men de är avgörande för vår stat.

De är pulsen i våra landsbygdssamhällen.

Det är de som driver vår
ekonomiska tillväxt och stabilitet,

och de är de bästa beskyddarna
av våra gemensamma resurser

land, vatten och luft.

Så vi måste göra bättre ifrån oss för dem.

Så slut upp med mig.

Låt oss kämpa för våra bönder.

Du kan se det,

vi gör det redan i Minnesota
med stor framgång.

Tillsammans kan vi göra ännu mer.

Och det måste vi.

Vi röstade med vår gaffel förut,

och vi ska fortsätta göra det.

Men om det är en idé jag vill
att ni går hem med idag,

så är det att ni röstar med er röstsedel.

Så i det syftet,

vill jag att vi, när jag räknar till tre,
säger det tillsammans.

Är ni redo?

Ok, ett,

två,

tre.

Publiken: Rösta med din röstsedel.

Mycket bra, tack.

Jag tror ni förstått.

(Applåder)