-
– Hur kommer det sig att vi
har det ekumeniska året
-
Tid för Guds fred just nu?
-
– Det kommer av det ekumeniska -
-
mötet i Stockholm 1925 – och av
det ekumeniska mötet i Nicea 325.
-
De har på olika sätt varit
viktiga hållpunkter.
-
Men i Sverige hade mötet 1925
en avgörande betydelse.
-
Det satte fart på den
svenska ekumeniken.
-
Men man måste komma ihåg att det
ekumeniska mötet i Stockholm 1925
-
var inte ett möte i första hand för att
kyrkorna skulle ha det bra tillsammans.
-
Utan det växte fram ur insikten
att Europa låg i ruiner,
-
att alla var fiende med varandra, -
-
men att kyrkorna var en kraft som
genom att samlas kunde visa på -
-
enighet och föra freden framåt.
-
– Även nu är det lite oroliga tider
med krig också i vårt närområde.
-
Hur ser ni att det här ekumeniska året
kan inge hopp och vara stärkande då?
-
– Det är så viktigt i det samhället vi
lever i just nu med den världsbilden -
-
vi har och med det världsläget vi har
– att komma ihåg att fred och hopp är
-
det som är det slutgiltiga målet.
Det är så lätt att fastna i de här -
-
samtalen om upprustning, krig, att vi
måste göra oss beredda för sämre tider.
-
Men någonstans så är det slutgiltiga
målet inte de sämre tiderna utan -
-
de positiva – Guds fred som
breder ut sig över hela jorden.
-
Jag tror att det är så extra viktigt att
vi firar det ekumeniska året just nu.
-
För vi är i en tid när vi behöver det här
hoppet och när vi behöver också få ta -
-
hoppet ut i offentligheten
och prata om det.
-
Ekumenik är ju inte bara någonting
som händer i de slutna rummen, -
-
utan det är någonting som berör
oss alla - människa till människa.
-
Fred byggs inte bara genom
fredsförhandlingar, utan det byggs -
-
också mellan varje människa
som lever varje dag - tillsammans.
-
– Äkebiskop Martin, du har
pratat om hoppets arkitektur.
-
Vad är det för någonting?
-
– Jag har lyssnat väldigt mycket på olika
sammanhang där jag ser att hopp växer -
-
och frodas och där hoppet
lever och ger människor energi.
-
Jag tror att det finns fyra stycken
beståndsdelar som man faktiskt -
-
aktivt kan arbeta med:
Det första är gemenskap, -
-
att vi sluter oss samman. Det gör vi
när det är mörkt men det gör vi när vi -
-
vinner något gott. Det andra är ord.
-
Vi behöver sätta ord på både vår ångest -
-
men också på de goda mål
som vi vill fram emot.
-
Vi behöver höra andras berättelser och
det gör vi inte minst i våra skrifter.
-
Det finns för varje läge i livet någon i
Bibeln som räcker upp handen och säger:
-
”Det där har jag varit med om.
Så här gick jag framåt i det.”
-
Den tredje faktorn i hoppets
arkitektur är bön.
-
Att vi vänder oss till Gud med både det
som gör ont men också vår längtan.
-
Efter att vi ska kunna göra något
tillsammans, och att Gud ska ge oss -
-
kraft i det. Och det fjärde är handling.
-
Gör något tillsammans.
-
Gemenskap, ord, bön och handling.
-
Hoppets arkitektur!