Arbete tillsammans för att främja skolnärvaro och förebygga skolfrånvaro - Mittlyftet 240423

Jag, Lena Ivarsson på Mittuniversitetet
har den stora förmånen

att idag tillsammans med Jon Melin
- Rektor ALA Timrå kommun.

Och Eva-Lena Årmyr,
biträdande skolchef i Ånge kommun.

Vi ska berätta om två stycken projekt
som handlar om skolfrånvaro

och vi har lagt upp det så att jag börjar
och inleder lite mer allmänt

och sen kommer Jon att berätta
om det arbete som har gjort inom projektet

i Timrå och Eva-Lena
kommer att berätta om det arbete

som har gjorts inom projektet
och i Ånge kommun.

Yes!
-Bakgrunden till de här

två projekten då
och det hade kunnat varit ett projekt.

Det var bara det att vi kom i gång
lite tidigare i den ena kommunen

och sedan så kom den andra
och då blev det ytterligare ett projekt.

Men vi har ändå försökt att samverka.
Jag har försökt att bygga lite över

och ni har också träffats vid
och pratats vid några tillfällen.

En del inom kommunerna
som jobbar med skolfrånvaro,

men vad vi vill med det här projektet
är att förebygga skolfrånvaro

och vi vill främja skolnärvaro
och de här olika projekten.

I Timrå och Ånge
har tagit lite olika utgångspunkter

för att att göra det här i Timrå kommun.
Väldigt kortfattat

så har man under en period
haft en skol socionom anställd

som har som har lett arbetet
med att jobba främjande med skolnärvaro

och i Ånge kommun
så har man bland annat från höstterminen

2023 startat en resursskola
för elever med

språksvårigheter, kommunikations
störning, besvärligt

med sociala relationer
och man har också inom projektet

Ånge modellen
unga fokus på unga mellan 13:29 år

och där ingår också elever
med skolfrånvaro.

Vi vill i projektet skapa en ökad trygghet
för barn och elever i alla skolformer

och vi ser också
att problematisk skolfrånvaro

är ett ökande problem
både internationellt, nationellt

och regionalt här i våra kommuner.
Det är väldigt oklart

om hur många som egentligen omfattas
av problematisk skolfrånvaro.

Vi brukar tänka
att långvarig problematisk skolfrånvaro.

Då är man frånvarande
ungefär 20 % av skoltiden

och det är ganska mycket.
Det finns siffror.

Både Skolverket
och frivilliga organisationer brukar.

Brukar röra sig om olika siffror
kring skolfrånvaro.

Riktigt hur de har kommit fram
till de siffrorna är ganska oklart

eftersom att det inte finns
något nationellt frånvaro system

att hämta det härifrån,
så det är mer lite gissningar.

Skolverket har begärt in information
från en del skolhuvudmän,

men vi vet inte riktigt.
Vi vet bara att det ökar

och att skolfrånvaro också
går ner i åldrarna.

Från att tidigare mest omfattat elever
i gymnasieskolan och högstadiet

så ser vi nu
att den även omfattar elever i årskurs

1 till 6.
Kommun är i Sverige precis som många

och Timrå provar hela tiden
att uppfinna hjulet,

att hitta sina egna modeller, olika sätt
att arbeta för att motverka skolfrånvaro.

Men det finns ännu ganska
lite forskning nationellt.

Det finns forskning.
Det finns en avhandling

som kom ut i Ånge eller Umeå
och det finns en forskare

som heter Malin Gren Landell
som är psykolog

som har gjort mycket forskning
kring det här.

Det finns också en hel del litteratur
som praktiker har skrivit

som handlar om steg
att ta sig tillbaka till skolan.

Vårt projekt syftar till
att alla som jobbar i skolan,

lärare, rektorer, övrig skolpersonal
men också skol, socionomer

eller sjukvård eller psykolog
eller elevhälsoteam

ska få rutiner att jobba utifrån
för att förebygga,

upptäcka och motverka
problematisk skolfrånvaro.

Och naturligtvis också
få relevant utbildning

i områden som berör skolfrånvaro.
Vi vill också förbättra

samarbetet med fokus på skolfrånvaro
och skolnärvaro i kommunerna.

Alltså få de här olika människorna
som har olika roller i kommunerna

att samverka med varandra.
Lite som ni var inne på marsianer.

Ni pratar om att se den här helheten,
att se hela, hela barnet på olika sätt.

Vi vill också naturligtvis precis
som idag till exempel

sprida kunskap
både lokalt, regionalt, nationellt

och internationellt om det som
vi kommer fram till i våra projekt.

Från min roll som forskare i projekten
är att bidra med forskning

med relevans för skolfrånvaro.
Det här är några av de forskningsfrågorna

som vi tog fram när vi skrev ansökan.
Vilka orsaker

kan definieras?
Hur skapar man förutsättningar för elever

som hamnat i problematisk skolfrånvaro
att komma tillbaka?

Vilka problem kan vi definiera
när det gäller återgången?

Hur kan det främjande arbetet
planeras, genomföras och följas upp?

Hur kan vi skapa en gemensam grund
för arbetet med skolnärvaro

utifrån olika normer och värden?
Vilka uppfattningar

har de inblandade
om orsaker, medel, problem, förebyggande

och hur kan vi nyttja
inblandade inblandade

tänker jag då Elever, lärare,
vårdnadshavare osv.

Hur kan vi nyttja deras uppfattningar
och tankar för att skapa ett.

Ett bra sätt att arbeta mot skolfrånvaro?
Det här var som jag sa

när vi startade projektet.
Det finns nu kanske 10:15

ytterligare forskningsfrågor
med en helt annan inriktning

som uppstår under projektets gång.
Så det finns mycket att göra

inom det här fältet.
Lite snabbt innan jag lämnar

över vad vi har gjort hittills.
Vi har gjort en enkät

om problematisk skolfrånvaro
med medarbetarna på skolorna i Timrå.

Jag håller precis på
att bearbeta de underlagen

och det kommer att resultera i ett antal
vetenskapliga artiklar

men också en populärvetenskaplig rapport.
Vi har intervjuat,

eller jag har intervjuat de som är med
i projektgruppen i Timrå kommun

och som jobbar väldigt,
väldigt konkret med skolfrånvaro utifrån.

Utifrån de tidigare enkäterna
har vi också tagit fram ett underlag

för kompetensutveckling i Timrå kommun.
I Ånge har vi skrivit fyra rapporter.

Jag och Eva-Lena har skrivit en rapport
om en satsning på NPF

med personalen
och en rapport om mental träning.

Sen har jag följt arbetet vid resursskolan
och skrivit en rapport

och jag har också skrivit en rapport
utifrån arbetet i Ånge modellen Unga.

Jag håller på
med en större medlemsansökan,

för det är det vi hoppas
att de här projekten ska leda till.

Så vi får väl se framöver
om jag var lyckosam eller inte.

En vetenskaplig artikel
har jag publicerat tillsammans

med min kollega Ingela Stenberg
som handlar om skolfrånvaro

ur elevers och lärares perspektiv.
Och ytterligare en artikel

ligger för granskning
på ett hos en tidskrift

där den handlar om att identifiera risker
och skydd relaterat till skolfrånvaro.

Jag kommer att publicera
eller kommer att presentera

den här forskningen
vid en internationell konferens i höst.

Vi försöker också sprida resultaten
från projekten

i våra lärarutbildningar.
Jag håller föreläsningar.

Eva-Lena har hållit föreläsningar.
Du kanske har gjort det också, Jon.

Det kommer studiebesök bland annat.
Den här resursskolan i Ånge

har haft väldigt mycket studiebesök.
Så så ser det ut.

Vi har också en sommarkurs
som handlar om skolfrånvaro.

Så då lämnar jag över till Jon. Och.
-Jag

hade någon tids hållare någonstans
så vi fick.

Får jag några super tecken.
Jo min stolt rektor skola Timrå kommun.

Prata lite kort
och det blir utifrån den tid

jag är tilldelad
en snabbmats meny utifrån det.

Sen känner jag lite ansikten.
Jag är ju en MIUN produkt

både som lärare och sen som rektor
så det är kul.

Ser den blå fyrkanten.
Det är en del av vår styrmodell

som vi har i Timrå kommun.
Utifrån styrmodellen

så gör vi också en välskött skola
i alla enheter i Timrå

där vi har en plattform att att leda
och styra utifrån

och det tycker jag som rektor är skönt.
Det blir som en ska ses, som en spelidé

på hur vi ska göra skola
och en förförståelse

för vilken typ av position, roll
och vem som ska göra vad

och i vilken situation.
Men det säger ju ganska lite

om vardags kontexten.
Att kunna göra det är en sak

att det står på ett papper,
men det ska också

bli någon typ av verklighet.
För att backa bandet lite så I2122

så hade vi haft vår pandemi
och vi var ju glada och stolta

att vi hade genomlevt den då.
Vi har under den tiden

haft en undervisning
som huvudmannen var tydlig

med att vi också skulle ha
och det ser vi också att det är.

Handlar hela projektet här också om
att det vi ser odiskutabelt

att en närvaro i skolan
gör en stor skillnad,

om inte kanske den största skillnaden
den är den är tydlig.

Men vi fick inte tillbaka våra elever
i den utsträckning

som vi trodde vi skulle få.
Så lite snopet.

Börjar fundera på vad som händer
och var vi går fel någonstans.

Och i samarbetet som vi har
så var det bara att naket, öppet

och ärligt presentera för huvudmannen
att prestigelöst att få inte ihop det här.

Vi måste börja tänka i andra banor
och vad kan vi göra tillsammans?

Då börjar vi skrapa lite i hur.
Hur kan vi tänka nytt

för att kunna göra någonting
som vi som ger kraft

eller en hävstångseffekt
att få tillbaka eleverna?

Då börjar vi med Centrala elevhälsan
och Sara Bergius heter hon.

Att kartlägga skolorna i Timrå kommun.
Och så börjar vi identifiera vilka elever

som vi upplever
som har problematisk skolfrånvaro.

Då är det ju inte bara det
att vi sa ingen procentsats

utan utifrån individen.
Det är också klurigt det här

att vissa elever klarar skolgången
väldigt bra fast de inte är där.

Men det får jätte bra effekter
för att vara i skolan.

Inte bara måluppfyllelse
utan det är också starka hälsoeffekter

eller sociala relationer och så vidare.
När vi hade gjort det

så gjorde vi också en omvänd spaning
där vi börjar titta

på lyckade saker som finns. Och Magelungen
var det direkt man tittar på först.

Och efter det
så började vi fundera i banorna

att ta kontakt med SPSM, vilket vi gjorde.
Maria Grundel som sen också

ledde oss till Tobias Forssell
som vi tog del av och börja prata om.

Och sen kom Lena in i bilden,
i alla fall för mig.

Och så började vi fundera på
hur vi kan göra någonting

verkstad av det vi det de redan har gjort.
Liksom att ta det till oss,

plocka russinen ur kakan helt enkelt.
Men det går ju heller inte.

Vi måste göra i kontexten Arla
kontexten Timrå

så hade det funnits ett recept,
då hade ju alla redan gjort det.

Och hade jag hittat på det här,
då kan jag gå i pension sen.

Men så enkelt är det ju inte.
Men det gör också

att det blir förbaskat intressant
att det finns inte just det här

och att ständigt jobba för eleverna
och för de vi är till för.

För det är det hjärtat i mitten är.
Det är de som representerar våra elever

och vi ska göra verkstad för varje dag
för att de ska trivas och må bra.

Det resulterade i sen i
att vi hade en ansökan

vilket vi också fick beviljat.
SPSM och MIUN

var de som var med oss i projektform
och vi tog också Tobias

till oss i Timrå kommun
i uppstarten 22:23 på hösten

och det var för att bredda diskussionen
så att alla huvudmän eller huvudmännen

och alla rektorer och elevhälsan
i Timrå kommun fick höra samma sak.

Efter det så gjorde vi också
en enkätundersökning som det visade på,

vilket gav oss ett bra med i alla fall
som rektor ett en uppfattning

om vad lärarna upplever att de behöver
för att fortbilda sig för en ökad.

Vad ska man säga?
Toolbox för att kunna hantera det här?

Vad behöver de?
NPF, SPSM. Behövde de moduler?

Så det gick vi och vi har också.
Jonas Aspelin läste vi och hade verkstad

med utifrån hur vi jobbar
med teamen i relation

kompetens i klassrummet. Jättebra. Sen
så byggde vi vidare efter det

och så anställde vi en skol socionom.
Alla skolor skulle haft en Matilda.

Som vi kan använda i projektet.
Det är också utifrån att,

som vi skriver som det står,
utveckla och främja

det förebyggande arbetet
för att motverka frånvaro.

Det är det paraplyet
med en ökad närvaro hos eleven.

Från våren är oroväckande hög,
behöver inte bara vara en procentsats,

utan det kan finnas andra saker av oro.
Att de inte är på skolan är en sak.

Ökad kompetens hos personal
inom både barn och utbildning

och socialförvaltningen
kring att främja närvaro

och motverka frånvaro.
Vi jobbar tillsammans tätt.

Ska jag trycka på den här
kommer snabba menyn Framgångs effekter.

När vi hade gjort det här
att vi hade gjort en rad olika insatser

med lärarna i fortbildning
tillsammans arbete

och vi hade fått en skol socionom på plats
så kunde vi börja arbeta

lite mer i systematiskt och kunna få fram
vad är det som ger effekter

och har vi någon tid här nu då?
Ja men kolla.

Ja då plocka ur plocka tre saker här
då som

du var ni inne på som ni pratade
också om redan på förskolan.

Får vi en överlämning
så får vi information

av överlämnande skola
så ska vi ta det i knäna.

Det är vårt ansvar
att göra bra skola från dag ett.

Det ska bli rätt.
Det kan man få mycket värdefullt

om man tar tillvara på den informationen.
Det ska inte vara digitala dammråttor

utan vi ska också har det mellanmänskliga
där man kan

prata de mjuka värdena för eleven.
Detektivarbete.

Fortsätta vara nyfiken som lärare.
Att alltid fortsätta att fortsätta

ger aldrig. Det ger effekt på sikt.
Det har vi också lärt oss

och jobba med kulturen på enheterna.
Att vara lärare är en sak,

men det räcker inte
att bara vara ämneslärare.

Man måste vara så mycket mer i det här
för att få eleven tillbaka till skolan.

Trygga, stötta, supporta.
Att finnas där som trygg vuxen för eleven.

Det är att jobba med kulturen
för att vara inte bara ämneslärare

utan också större än så.
Handledare, mentor.

Och att vi pratar vackrare med varandra
kan jag ta med också

som en effekt
av det här skola socialtjänsten.

Vi har skitdåliga
på orosanmälningar förut.

Det är vi inte idag.
Det kan vi prata om på lunchen.

Varför? Kartläggning av material
också som vi fick fram.

Otroligt viktigt att kunna hitta,
identifiera, lägga pusslet.

Vad är egentligen orsaken till en frånvaro
och kunna jobba med den då?

Rikta den helt enkelt.

Ja, men vi har ju gjort
en forskningsbaserad utvärdering i Ånge.

Vi vill kalla det för så
i stället för följeforskning.

Men det är väl ungefär samma sak.
Det har Lena berättat lite grann om.

En av dem är det här med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar

och då gjorde vi precis som Timrå.
Vi kontaktade Specialpedagogiska

skolmyndigheten och frågade dem
Vad är det vi i Ånge kommun frågar er om?

Vad är det vår personal
kontaktar er kring?

Jo, men ni kontaktar oss jättemycket
kring NPF.

Yes, tänker vi,
då är det det vi behöver arbeta med.

Smack, kom pandemin!
Vi kom inte igång med det riktigt då.

Men sen direkt efteråt
plockade vi upp det igen.

Så då gjorde vi någonting
som kallas för inventering.

Utvärdering har ni säkert hört innan.
Vi gjorde en inventering.

Vi gjorde alltså en utvärdering
innan vi började kompetens insatsen.

Det var jätte värdefullt
när då Lena kom in till oss

sedan från Mittuniversitetet
och gjorde utvärderingen med samma frågor

och lade till några frågor
så vi kunde göra en väldigt utförlig

och bra rapport på det.
Det Specialpedagogiska skolmyndigheten

var väldigt tydlig med att berätta för oss
är att oftast när man gör en inventering,

då brukar utvärderingen bli sämre resultat
för man har lärt sig

mer om det område som man har frågat om.
Men vårt resultat blev bättre.

Så det känns jättebra.
Vi valde att gå det här studie paketet

som de har på sin hemsida.
Det är helt öppet för alla att använda.

Om man tittar på filmerna
och läser texterna

tar det kanske 8 till 10 timmar.
Men vi har också valt

att man ska diskutera så 20 timmar.
Räknar med att det tar för varje personal.

Så det är en jättesatsning
så all personal från förskolan

ända upp till vuxenutbildningen
har gjort den.

Och även ungdomsgårdarna gjorde den.
De vill också haka på.

Så det var en del.
Vi gjorde 20 timmars fortbildning

för alla, men vi är inte nöjda
utan alla nyanställda som kommer till oss.

De måste också gå den.
Det har vi ett krav på alla

för annars gör man en insats
och så tappar man den.

Så tycker man.
Men nu har vi gjort det så himla bra.

Så går det några år
och sen inser man att ojdå,

40 % av vår personal kan inte det här.
Jag har inte gjort det här

så det fortsätter vi med.
Vi har också hållit på med mental träning

och vad är det?
Det är hur stort som helst.

Det kan vara allt från muskulär avspänning
till avslappning

till coachning
till medveten andning och så vidare.

Så den fick vi också chansen att utvärdera
och då har vi satsat på tidiga insatser,

alltså förskolan förskoleklass upp
till och med årskurs fyra.

De har fått ett års utbildningar i det.
Alltså vi är fyra halvdagar under ett år

där man har följt upp
för att se effekten av det här

och sen har all personal
fått små workshops halv två halvdagar.

Så oavsett om man jobbar i förskola,
grundskola, anpassad skola

eller gymnasium och så vidare.
Den hade vi också chansen

att göra en forskningsbaserad utvärdering
på som visar ett toppen resultat.

Då frågade vi bara personalen i det,
men där var det fokus också.

Lägg det här tidigt.
Så vi kände att yes, vi har gjort rätt.

Vi fortsätter
med det vi satsar på de här tidiga.

Så då körde vi vidare med det.
Många unga.

Det som är intressanta är det handlar
ju om det här

med att det är arbetsmarknad, socialtjänst
och skola som jobbar tillsammans.

Då jobbar mycket med det åtgärdande.
De som har stor frånvaro, hemmasittare

och så vidare. Få tillbaka dem till skolan
eller in i sysselsättning.

Och då är det från högstadiet 13 år
och det är vi jätteglada

för att det börjar redan där.
Vi skulle kunna tänka oss

att börja några år tidigare än så
och sen har vi våran resursskola

som vi också har utrett
genom forskningsbaserad utvärdering

och kommer fortsätta att göra.
Och där är det då elever främst

inom autismspektrat
och elever med språkstörning som går.

Vi har haft fantastiska resultat där
och jag tänkte när vi började med det här

så tänkte vi ja men vi är glad
om vi ser resultat om 02:03 år.

Men vi såg resultat efter sex veckor.
Elever som kanske har suttit

i ett eget grupprum
med egen personal i flera år,

aldrig pratat med vuxen
som helt plötsligt pratar

med vuxna elever som håller i elevrådet.
Mötena när rektorn är där

fastän aldrig pratat med vuxna förut
och föräldrarna

ser också resultat på fritiden.
Att man kanske till och med pratar

med någon på affärn.
Alltså det är så galna bra resultat

när det gäller det sociala och mognaden
och chansen att kunna klara sig

ut i samhället.
Där har vi fått fantastiska resultat

på vår resursskola
och det är vårt största fokus

att man ska kunna känna
att man kan få ta del

av samhället, vara en del
i samhället, bidra till samhället

och i andra hand
blir det betyg och måluppfyllelse och så.

Och det som är speciellt
med vår resursskola

är att den är i en egen byggnad
men i närheten av en annan skola.

Så man kan få special salar
där man kan dela lärare.

Och det som är specifikt
är att det är fyrkantigt.

Så om jag ska dit och hälsa på,
då ska de också veta det,

helst några dagar innan.
Jag har fuskat och varit där

och hälsat på någon gång
när jag trodde att eleverna hade gått hem.

Och jag känner direkt
att jag liksom upplägget blir förstört

när det kommer någon
utifrån som de inte är beredd på.

De kan komma med ett leende
och så såg de mig och så.

Oj vad det här för person. Och så kanske
jag förstörde sista lektionen där.

Jätteviktigt med hur upplägget är där
och där har vi använt

vår skol hund bland annat.
Vi har några spårhundar i vår verksamhet

och skol hunden har varit något
som har fått eleverna tillbaka till skolan

och också kan få dem att lugna ner.
Vi har jättemycket information

om resursskolan.
SVT har varit intervjuat oss.

Det ligger jättemycket ute.
Om ni söker på Resursskola Ånge

så kan ni titta på filmer där där
både elever blir intervjuade, personal

och en av våra skol hundar
är med där också.

Så för oss känns det jätteviktigt
att ha samarbetet med Mittuniversitetet

och utvärdera våra delar.
Vill tillägga också att jag skriver just

nu en praktisk handbok om ökad skolnärvaro
och det gör jag utifrån våra erfarenheter

i Ånge, men också
utifrån att jag också har skrivit magister

arbete om just problematisk skolnärvaro.
Det tangerar lite det här

som är mer vanligt
problematisk skolfrånvaro.

Problematisk. Skolnärvaro handlar
om elever som kommer till skolan

men som inte kan
tillgodogöra sig undervisningen.

Man kanske sitter i klassrummet
men tillgodogör sig ingenting

eller att man går till korridoren
och sitter där.

Så allt det här arbetet
vi har gjort i Ånge

har vi nu satt ihop till en bok
som vi kommer dela ut

till all vår personal till hösten
och där bjussar vi på mallar fritt.

Det är de som köper boken
eller de som bara vill ha mallarna.

De bjuder vi på fritt.
För tanken är att det här

måste vi göra tillsammans.
Förändra det här.

Vi kan inte bara göra en och en.
Så det känns jättekul

att få vara tillsammans med Timrå
och få stöd

och Mittuniversitetet i det här.
Tack så mycket!

Jättebra, men
det är någon minut kvar till lunchen

så vill ni ställa upp Lena och Jon ser vi
om vi har några frågor kanske.

Här inne i salen har vi någon fråga.
Jag kan börja.

Med en medans salen får mikrofon
så kan jag börja med en liten kommentar

som vi hade i vår chatt
från våra digitala deltagare.

Det är Hanna Silfver Lind
som egentligen bara har en liten tanke

som ni kan få reflektera över om ni vill
och det är att hon säger att tänk

på att skolnärvaro inte alltid är en frisk
faktor utan att vissa blir sjuk av skolan

om man inte får rätt stöd.
-Ja, och det kan ju jag kommentera

med tanke på vår resursskola som vi gör
så då finns det

både för och emot resursskolor.
Nu infördes resursskola

som begrepp också i skollagen
och det kändes jättebra precis

samtidigt som vi startade våran.
Det kan man tänka så här inte.

Det är en exkludering
när man väljer att ta elever

till en helt egen enhet
långt bort från skolan.

Nej, men vi ser inte så. Vi såg det
som att vi exkluderade dem innan,

när vi hade en miljö som inte passade.
Så vi försöker göra en skolnärvaro

som är bra just för de här eleverna
för att få chansen

att kunna bli en del i samhället.
Så jag tycker frågan är befogad.

Det finns också en osund skolnärvaro
och då behöver vi möta den

i skolans värld.
Att göra det bra så det passar alla.

Det gjorde vi också som en del
i vårat projekt tillsammans med Lena.

Att fokus ligger på att prata med eleven.
Ofta har man som rektor suttit

och pratat om en elev i möten.
Totalt värdelöst

utan oftast vet eleven många av svaren
på vad det kan vara

och då får man den här relationen
och sen kan man binda

det osynliga kontraktet.
Att göra skola tillsammans

utifrån att det finns en del
att bygga på, relations kompetens

och att man får det eleven själv
säger att den behöver mer eller mindre av.

Jag tror att frågan i publiken
besvarades jättebra.

De ropar jättebra här för er som inte hör.
Men stort tack säger jag

och så tar vi lunch.
Tack så mycket!