Joachim de Posada säger, Ät inte din marshmallow

I detta korta tal från TED U, delar Joachim de Posada med sig av ett banbrytande experiment rörande uppskjuten belöning - och hur det kan förutsäga framtida framgång. Innehåller obetalbara filmsekvenser av barn som gör sitt yttersta för att inte äta sin marshmallow.

Jag är här för att jag har ett väldigt viktigt budskap.

Jag tror att vi har hittat

den viktigaste faktorn för framgång.

Och den upptäcktes här i närheten, Stanford.

En professor i psykologi tog barn som var fyra år gamla

och satte dem själva i ett rum.

Och han talade om för barnet, en fyraåring,

"Johnny, jag kommer att lämna dig här med en marshmallow,

i en kvart.

Om denna marshmallow är kvar när jag kommer tillbaks,

kommer du att få en till. Då kommer du att ha två."

Att säga åt en fyraåring att vänta i en kvart

på någonting de tycker om,

är som att tala om för oss, "Vi kommer med kaffe om två timmar."

(skratt)

Precis likvärdigt.

Så vad hände då professorn lämnade rummet?

Så fort dörren stängdes...

åt två av tre sin marshmallow.

Fem sekunder, 10 sekunder, 40 sekunder, 50 sekunder,

två minuter, fyra minuter, åtta minuter.

En del höll ut i 14 och en halv minut.

(skratt)

De kunde inte klara det. Kunde inte vänta.

Vad som är intressant är att en av tre

tittade på sin marshmallow och gjorde så här...

Tittade på den.

Lade tillbaks den.

De gick omkring. De lekte med sin kjol och sina byxor.

Det barnet, vid fyra års ålder, förstod redan

den viktigaste principen för framgång.

Vilken är förmågan att skjuta upp belöning.

Självdisciplin,

den viktigaste faktorn för framgång.

15 år senare, 14 eller 15 år senare,

uppföljningsstudie.

Vad såg de?

De sökte upp dessa barn som nu var 18 och 19 år gamla.

Och de fann att 100 procent

av barnen som inte hade ätit upp sin marshmallow var framgångsrika.

De hade bra betyg. De klarade sig väldigt bra.

De var lyckliga. De hade framtidsplaner.

De hade goda förhållanden med lärare, elever.

De hade det bra.

En stor andel av de barn som åt sin marshmallow,

hade fått problem.

De tog sig inte till universitetet.

De hade dåliga betyg. Somliga hade hoppat av skolan.

Några var fortfarande kvar i skolan men med dåliga betyg.

Några hade bra betyg.

Jag undrade: skulle latinamerikanska barn

reagera likadant som amerikanska barn?

So jag åkte till Colombia. Och jag upprepade experimentet.

Och det var väldigt roligt. Jag använde barn som var fyra, fem och sex år gamla.

Och låt mig visa vad som hände.

(skratt)

Så vad hände i Colombia?

Bland latinamerikanska barn, åt två av tre sin marshmallow.

En av tre gjorde det inte.

Denna lilla flickan var intressant.

Hon åt insidan av sin marshmallow.

(skratt)

Med andra ord, hon ville får oss att tro att hon inte hade ätit den, så att hon skulle få två.

Men hon åt den.

Så vi vet att hon kommer att bli framgångsrik. Men vi måste hålla ögonen på henne.

(skratt)

Hon bör t ex inte jobba inom bankväsendet,

eller arbeta som kassörska.

Men hon kommer att bli framgångsrik.

Och detta gäller allt. T o m försäljning.

Den försäljare som -

Kunden säger, "jag vill ha det." och personen säger, "Okej, här är det."

Den personen åt sin marshmallow.

Om försäljaren säger, "Vänta lite.

Låt mig ställa några frågor för att se om det är ett bra val."

Då säljer du mer.

Så det här har tillämpningar i alla yrkesområden.

Jag avslutar med - koreanerna gjorde det här.

Vet ni vad? Det här är så bra

att vi vill ha en marshmallowbok för barn.

Vi gjorde en för barn. Och nu finns den överallt i Korea.

De lär barnen precis den här principen.

Och vi måste lära oss den principen här i USA också.

För vi har en stor skuld.

Vi äter fler marshmallows än vi producerar.

Tack så mycket.