< Return to Video

Hur teckning kan befria dig

  • 0:01 - 0:02
    Här är vi nu.
  • 0:02 - 0:06
    Jag är hemma, vilket många av er
    säkert också är.
  • 0:06 - 0:08
    Och vi har alla börjat förstå
  • 0:08 - 0:10
    hur vårt förhållande med oss själva,
  • 0:10 - 0:11
    med varandra
  • 0:11 - 0:12
    och platserna där vi lever
  • 0:12 - 0:16
    kan påverka vår identitetskänsla
    och målmedvetenhet.
  • 0:16 - 0:19
    Många saker har ändrats radikalt.
  • 0:19 - 0:22
    Nu mer än någonsin
    finns det en känsla av avstånd.
  • 0:22 - 0:24
    Men tänk om jag sa till dig
  • 0:24 - 0:28
    att du kunde hitta en väg
    från hjärtat till handen
  • 0:28 - 0:30
    för att hitta tillbaka igen
  • 0:30 - 0:34
    och att genom denna övning
    och genom att ta till dig den här idén
  • 0:34 - 0:37
    kan du ställa om din hjärna
  • 0:37 - 0:40
    så att du kan utforska
    den här nya verkligheten med glädje,
  • 0:40 - 0:44
    entusiasm, fantasi och hopp.
  • 0:44 - 0:47
    Och det enda som behövs är en enkel penna.
  • 0:48 - 0:49
    För att ta dig dit,
  • 0:49 - 0:51
    låt oss gå tillbaka till början.
  • 0:51 - 0:54
    Som ett barn uppvuxet
    i sydöstra London,
  • 0:54 - 0:56
    var jag en utomstående.
  • 0:56 - 0:58
    Jag är den äldsta av sex barn,
  • 0:58 - 1:00
    och alla mina syskon
    ser helt engelska ut:
  • 1:00 - 1:03
    blont hår, blåa ögon, jättesöta.
  • 1:03 - 1:04
    Och sen var det jag:
  • 1:04 - 1:07
    halvnigerisk, mörkhyad, med afrofrisyr.
  • 1:07 - 1:10
    Så vad händer när du ser annorlunda ut
  • 1:10 - 1:11
    och känner dig annorlunda
  • 1:11 - 1:14
    och på så många vis,
    börjar tänka olika
  • 1:14 - 1:17
    än alla och allting omkring dig?
  • 1:17 - 1:22
    Hur hittar man vägen ut
    från ett mörkt, rasistiskt, homofobiskt
  • 1:22 - 1:24
    och väldigt ensamt ställe?
  • 1:24 - 1:26
    Det är här som pennan kommer in.
  • 1:27 - 1:28
    Jag började rita.
  • 1:28 - 1:31
    Så som ni kan se, jag har den här pennan,
  • 1:31 - 1:32
    och den vet vart den är påväg.
  • 1:32 - 1:35
    Och jag har lärt mig mycket väl
    hur jag kan följa den.
  • 1:35 - 1:38
    Och den första saken jag gjorde var
    att jag följde den här linjen
  • 1:38 - 1:41
    och jag ritade ut mig själv från en kultur
  • 1:41 - 1:44
    som bara sa till mig
    vad jag inte kunde göra.
  • 1:44 - 1:46
    Jag litade på min penna,
  • 1:46 - 1:49
    och den ledde mig
    till Central Saint Martins
  • 1:49 - 1:51
    en mycket flott konstskola i London
  • 1:51 - 1:53
    där jag fick toppbetyget i min årsklass
  • 1:53 - 1:57
    Men jag insåg snabbt att det inte
    fanns plats för mig i London,
  • 1:57 - 2:00
    för att, tro det eller ej,
  • 2:00 - 2:05
    England är fortfarande ett land
    med en inrotad klassindelning.
  • 2:05 - 2:11
    Och som en ung, mörkhyad, gay
    kvinnlig artist från en arbetarklassfamilj
  • 2:11 - 2:12
    hade jag inte en chans.
  • 2:12 - 2:15
    Så jag lämnade London
    och flyttade till Japan,
  • 2:15 - 2:19
    där människor inte frågade mig
    var jag egentligen kommer ifrån.
  • 2:19 - 2:21
    Jag var bara ännu en gaijin,
  • 2:21 - 2:24
    vilket, ironiskt, betyder "utomstående".
  • 2:25 - 2:29
    Jag fördjupade mig i en kultur
    som hedrar både skapande och konst
  • 2:29 - 2:32
    där mänskor finslipar sin konst
    över generationer.
  • 2:32 - 2:35
    Det är en kultur som behärskar
    både tid och utrymme,
  • 2:35 - 2:38
    så att konstnärer verkligen
    har friheten att skapa.
  • 2:38 - 2:42
    Och vad jag upptäckte
    var ett ställe som jag inte var arg på.
  • 2:42 - 2:44
    Tokyo hade inte kränkt mig på något sätt.
  • 2:44 - 2:47
    Jag kunde inte längre skapa med ilska
  • 2:47 - 2:48
    eller utifrån smärta.
  • 2:48 - 2:52
    Jag måste modigt låta mig själv
    skapa på ett annat sätt.
  • 2:53 - 2:56
    Och vad jag insåg var
    att detta otroliga verktyg
  • 2:56 - 2:59
    överskred en linje på papper.
  • 2:59 - 3:00
    Jag hittade en sak
  • 3:00 - 3:03
    som förenade mitt huvud med mitt hjärta
  • 3:03 - 3:05
    och min hand med allt.
  • 3:05 - 3:08
    Jag kunde se världen på nya sätt.
  • 3:08 - 3:10
    Jag hittade samband i hörn
  • 3:10 - 3:13
    och lösningar på problem
    som jag inte ens visste att fanns.
  • 3:13 - 3:16
    Det var som om världen, med alla sina
    positiva och negativa utrymmen
  • 3:16 - 3:18
    nu kunde bli sedda.
  • 3:18 - 3:19
    Och bara genom att se den,
  • 3:19 - 3:21
    fanns det ingen rädsla längre.
  • 3:21 - 3:24
    Min penna var som en ficklampa,
  • 3:24 - 3:26
    och det okända var fortfarande ute där,
  • 3:26 - 3:28
    men det var inte skrämmande.
  • 3:28 - 3:32
    Efter att jag hade bott fem år i Japan
    och fokuserat på min konst
  • 3:32 - 3:34
    kände jag att jag behövde en ny utmaning.
  • 3:35 - 3:36
    Så jag for till New York,
  • 3:36 - 3:38
    för att det är vad
    en konstnär gör, eller hur?
  • 3:38 - 3:42
    Man flyttar till den största
    staden i världen som har förmågan
  • 3:42 - 3:46
    att få en att känna sig
    helt och hållet osynlig.
  • 3:47 - 3:50
    Det här är när jag verkligen
    började fråga mig själv
  • 3:50 - 3:52
    "Vem är du?"
  • 3:52 - 3:55
    Jag brukade vakna på morgonen,
    och innan jag började min dag,
  • 3:55 - 3:57
    brukade jag meditera om detta.
  • 3:57 - 3:59
    Och med denna frågan i åtanke,
  • 3:59 - 4:00
    fortsatte jag rita.
  • 4:01 - 4:02
    Jag följde linjen.
  • 4:02 - 4:04
    Jag lät den leda mig.
  • 4:04 - 4:06
    Processen av att lyfta en penna,
  • 4:06 - 4:09
    något som alla har tillgång till,
  • 4:09 - 4:12
    och ge mig själv
    lov att släppa taget
  • 4:12 - 4:16
    om alla tankar, all rädsla, osäkerhet -
  • 4:16 - 4:18
    vad som helst som kunde hindra mig
  • 4:18 - 4:20
    från att vara mig själv fullt ut -
  • 4:21 - 4:24
    det blev mitt sätt
    att uppleva frihet.
  • 4:24 - 4:25
    När jag kom fram till New York,
  • 4:25 - 4:28
    ville jag inte spela
    enligt konstvärldens regler.
  • 4:28 - 4:31
    Jag fortsatte min praktik som utomstående.
  • 4:31 - 4:33
    Jag fortsatte rita.
  • 4:33 - 4:36
    Nyfikenhet blev min pennas bläck,
  • 4:36 - 4:38
    och jag fortsatte dyka djupare.
  • 4:38 - 4:43
    med tiden började jag skapa ett modigt,
    självsäkert utrymme för mig själv,
  • 4:43 - 4:45
    ett utrymme som var bara mitt.
  • 4:45 - 4:47
    I början var det bara mitt sovrum.
  • 4:47 - 4:50
    Men det sovrummet hamnade
    i "The New York Times",
  • 4:50 - 4:53
    och plötsligt var jag sedd och känd
  • 4:53 - 4:55
    för världen jag hade skapat.
  • 4:56 - 4:57
    Sedan dess
  • 4:57 - 5:01
    har jag skapat och samarbetat med
    några av de mest unika konstnärer,
  • 5:01 - 5:03
    institutioner och ställen,
  • 5:03 - 5:05
    från skärmarna på Times Square,
  • 5:05 - 5:09
    till New York City Ballet
    för deras otroliga konstnärsserier,
  • 5:09 - 5:11
    där jag intervjuade flera dansare.
  • 5:11 - 5:14
    Deras historier och ord blev grunden
  • 5:14 - 5:17
    för över 30 teckningar och konstverk,
  • 5:17 - 5:19
    som tog över gångarnas väggar,
  • 5:19 - 5:21
    fönster och golv.
  • 5:22 - 5:23
    Under en lång tid,
  • 5:24 - 5:27
    ville jag skapa ett utrymme
    för kontemplation och poesi
  • 5:27 - 5:28
    Och 2019
  • 5:28 - 5:30
    fick jag chansen att göra just det,
  • 5:30 - 5:32
    från Trust of Governor's Island.
  • 5:33 - 5:35
    De gav mig den perfekta duken
  • 5:35 - 5:38
    i form av ett före detta militär kapell.
  • 5:38 - 5:39
    Beskåda "The May Room."
  • 5:40 - 5:44
    Med teckningar på utsidan
    inspirerade av öns historia
  • 5:44 - 5:47
    går du in, tar av dina skor,
  • 5:47 - 5:49
    och där finns en ritning på golvet
    i form av en labyrint
  • 5:49 - 5:51
    som tar dig tillbaka till dig.
  • 5:51 - 5:54
    Det är en inbjudan att bli lugn.
  • 5:54 - 5:57
    Och det här låter dig
    se fraserna på väggen.
  • 5:57 - 5:59
    "Må du vara vis."
  • 5:59 - 6:01
    "Må du sova djupt om nätterna."
  • 6:01 - 6:03
    "Må vi rädda träd."
  • 6:03 - 6:06
    "Må du," "må du," "må vi."
  • 6:06 - 6:09
    Och de här fraserna
    verkar stiga upp från dig
  • 6:09 - 6:11
    eller falla in i dig
  • 6:12 - 6:15
    Jag har låtit mina linjer
    bli som ett språk
  • 6:15 - 6:17
    ett språk som har vecklats ut
    ungefär som livet.
  • 6:17 - 6:19
    Och när det har funnits tystnad,
  • 6:19 - 6:22
    har jag sökt kontakt
    genom konversationer,
  • 6:22 - 6:24
    frågat frågor som tränger sig fram
    genom obekvämligheten.
  • 6:24 - 6:27
    Tecknandet har lärt mig
    att skapa mina egna regler.
  • 6:28 - 6:32
    Det har lärt mig att öppna mina ögon,
    inte bara för att se vad som finns,
  • 6:32 - 6:33
    men vad som kan bli till.
  • 6:33 - 6:36
    Och där det finns trasiga system,
  • 6:36 - 6:41
    kan vi skapa nya som faktiskt fungerar
    och är till nytta för allihopa,
  • 6:41 - 6:43
    istället för bara för några få.
  • 6:43 - 6:46
    Teckning har lärt mig
    att engagera mig i världen.
  • 6:46 - 6:50
    Och det som jag har insett
    via detta språk av linjer
  • 6:50 - 6:52
    är inte betydelsen av att bli sedd,
  • 6:52 - 6:55
    utan i stället gåvan
    att se vad vi ger andra
  • 6:56 - 6:59
    och hur sann frihet
    är förmågan att se.
  • 6:59 - 7:01
    Och betydelsen är icke ordagrann,
  • 7:01 - 7:04
    för att synen är bara
    ett sätt som vi kan se
  • 7:04 - 7:08
    Men vad jag menar är
    att uppleva världen i sin helhet,
  • 7:08 - 7:11
    kanske till och med mera under
    de mest utmanande stunderna
  • 7:11 - 7:14
    som den vi möter idag.
  • 7:14 - 7:15
    Jag heter Shantell Martin.
  • 7:15 - 7:16
    Jag tecknar.
  • 7:16 - 7:18
    Och jag ber dig att lyfta upp en penna
  • 7:18 - 7:20
    och se vart den tar dig.
  • 7:20 - 7:23
    (Musik)
Title:
Hur teckning kan befria dig
Speaker:
Shantell Martin
Description:

Vem är du? För att besvara denna fråga följde artisten Shantell Martin sin penna. I detta briljanta visuella föredrag, som presenterar hennes personliga linjekonst - ända från skärmarna i Times Square till dansarnas kroppar i New York City Ballet - delar Martin med sig av hur hon hittade frihet och ett nytt perspektiv via konst. Se hur teckning kan förena handen med hjärtat och fördjupa din kontakt med världen.

more » « less
Video Language:
English
Team:
closed TED
Project:
TEDTalks
Duration:
07:47
Annika Bidner edited Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 30, 2020, 3:02 PM
Annika Bidner approved Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 30, 2020, 3:01 PM
Annika Bidner edited Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 30, 2020, 3:01 PM
Annika Bidner accepted Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 30, 2020, 2:58 PM
Annika Bidner edited Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 30, 2020, 2:58 PM
Annika Bidner rejected Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 27, 2020, 10:14 AM
Nora Vilhelmina accepted Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 25, 2020, 6:38 PM
Nora Vilhelmina edited Swedish subtitles for How drawing can set you free Jul 25, 2020, 6:38 PM
Show all

Swedish subtitles

Revisions Compare revisions