-
I Sverige kan vi dela in vägmärkena
-
i sju huvudgrupper.
-
Grupp ett är varningsmärken.
-
Alla varningsmärken har formen
-
av en röd triangel med gul bakgrund
-
och varnar för potentiella faror såsom
-
älg,
-
farliga kurvor,
-
korsning
-
eller ojämn väg.
-
Nästa grupp är väjningspliktsmärken.
-
Dessa märken kan ha
-
olika utformning och färg,
-
men de viktigaste är
-
väjningsplikt,
-
huvudled
-
och övergångsställe.
-
I grupp tre har vi förbudsmärken.
-
De är runda med röd kant och gul bakgrund.
-
Här hittar vi bland annat märken
-
för hastighetsbegränsning
-
och förbud för olika trafikantgrupper.
-
Märkena för stoppförbud
-
och parkeringsförbud
-
skiljer sig genom att de har
-
blå bakgrund i stället.
-
Grupp fyra är påbudsmärken.
-
Dessa har blå bakgrund och är runda.
-
Påbudsmärkena ger anvisningar
-
om vilken körriktning
-
som ska följas i en korsning,
-
vilket körfält som ska användas,
-
eller vilken trafikantgrupp
-
som får använda banan.
-
Nästa grupp är anvisningsmärken.
-
Dessa är oftast fyrkantiga och blå
-
eller gröna.
-
Anvisningsmärken talar om vad som gäller
-
för en viss plats, väg eller vägsträcka.
-
Grupp sex är lokaliseringsmärken
-
och finns i många olika varianter,
-
både vad gäller form och färg.
-
En typ av lokaliseringsmärken
-
används för vägvisning,
-
till exempel till specifika platser,
-
men de kan också visa hur körfälten går.
-
En annan typ av lokaliseringsmärken
-
används för allmänna inrättningar,
-
serviceställen
-
och intressanta mål för turister.
-
Den sista gruppen kallas tilläggstavlor
-
och kan endast användas tillsammans
-
med de andra märkena vi har gått igenom.
-
Dessa kan till exempel ange avstånd,
-
tidsperiod
-
eller omfattning.
-
Utöver dessa grupper
-
finns även andra anordningar
-
som liknar vägskyltar
-
för anvisningar i trafiken,
-
såsom markeringspil,
-
markeringsskärm
-
och avfartsskärm.
