Digital andakt 9 januari 2024

Välkommen till andakt här idag,
tre dagar efter tretton dagen.

Jag står här vid
Maglenakyrkans julkrubba

som på många sätt beskriver
det som är dagens ämne.

Där vi närmar oss julens
evangelium från ett annat håll,

med stjärnan och de
vise männen i centrum.

Välkommen med.

Jag läser det som är trettondagens
evangelium, alla årgångar,

ur Matteusevangeliets
andra kapitel.

När Jesus hade fötts i Betlehem
i Judeen på kung Herodes tid

kom några österländska stjärntydare
till Jerusalem och frågade:

”Var finns judarnas
nyfödde kung?

Vi har sett hans
stjärna gå upp

och kommer för
att hylla honom.”

När kung Herodes hörde
detta blev han oroad,

och hela Jerusalem
med honom.

Han samlade alla folkets
överstepräster och skriftlärda

och frågade dem
var Messias skulle födas.

De svarade:
”I Betlehem i Judeen,

ty det står skrivet
hos profeten:

'Du Betlehem
i Juda land

är ingalunda ringast
bland hövdingar i Juda,

ty från dig skall det
komma en hövding,

en herde för
mitt folk Israel.'”

Då kallade Herodes i hemlighet
till sig stjärntydarna

och förhörde sig noga om
hur länge stjärnan hade varit synlig.

Sedan skickade han
dem till Betlehem.

”Bege er dit och ta noga reda
på allt om barnet”, sade han,

”och underrätta mig
när ni har hittat honom,

så att också jag kan
komma dit och hylla honom.”

Efter att ha lyssnat till
kungen gav de sig i väg,

och stjärnan som de hade
sett gå upp gick före dem,

tills den slutligen stannade
över den plats där barnet var.

När de såg stjärnan
fylldes de av stor glädje.

De gick in i huset,
och där fann de barnet

och Maria, hans mor, och
föll ner och hyllade honom.

De öppnade sina kistor
och räckte fram gåvor:

guld och rökelse
och myrra.

I en dröm blev de sedan tillsagda
att inte återvända till Herodes,

och de tog en annan
väg hem till sitt land.

Trettondagens evangelium hjälper oss att se en ny aspekt av julen.

På många sätt kan man säga att trettondagen är en andra julafton, en andra juldag.

Redan i den tidiga kyrkan firades faktiskt den sjätte januari som Jesufödelse.

Och än idag så firar den armeniska kyrkan detta datum istället för 25 december.

De här två datumen tillsammans har i resten av kyrkan fått representera olika poler, olika delar av julen.

Vi får följa Lukas berättelse om hur skattskrivningen leder Jesus, eller framförallt hans föräldrar,

till Bethlehem och hur de föder i stallet bland djuren och hur hedar ledda av änglar kommer till barnet.

Idag har det gått några veckor sedan julens händelser och i dagens evangelium verkar det också ha gått lite tid.

Efter att Jesus har födts, eller när Jesus föddes, tänds en stjärna i öster.

I grundtexten så står det just om öster på flera gånger, flera ställen.

Vilka är de här vice-männen, stjärntydarna? Tre kungar kallas de i traditionen, Kaspar, Melchior och Baltasar.

I en vidare tradition har de här kommit att representera hela jordens kungar, representanter för alla folk på jorden.

Troligen så var de från det som idag är Iran, det gamla Persien.

De var mager, magoi, alltså stjärntydare eller en slags präster i den zoroastriska religionen som än idag finns på sina håll i Iran och runt om i världen.

De hade en särskild relation till det judiska folket men hade definitivt en annan trostradition.

De säger att de har sett stjärnan som tillhör judarnas konung, hans stjärna, judas kungs stjärna, gå upp i öster där de själva finns

och sen rört sig därifrån och så har de följt den här stjärnan.

De kommer till de skriftlärda och kungen som satt i Jerusalem, Herodes, och frågade var är den nya kungen?

De hade kanske förväntat sig att detta tecken också hade setts av de visa och de mäktiga i judaland.

Det hade den inte. Det var inte ett välmottaget budskap.

Den här berättelsen visar alltså hur de som inte hör hemma söker sig till sanningen.

Hur de som är utanför gudsfolket ser Jesus när de som borde se honom inte gör det.

I Viktor Rydbergs berömda Gläns över sjö och strand som vi sjunger i dagens andakt

Så talas det på ett mycket gåtfullt och poetiskt sätt om sökandet efter det nyfödda barnet, sökande efter stjärnans ljus.

Den plats där stjärnan lyser som kallar oss att vandra vidare.

Barnen och hedarna följade gärna strålande stjärna.

Gånga från lam och hem sökande eden, stjärnan från Betlehem visar dem leden.

Fram genom hindrande jordiska fängsel, hän till det glindrande lustgårdens stängsel.

Genom hela Bibeln löper en tråd om människans längtan tillbaka till något som har gått förlorat, till eden.

När Adam och Eva och Cain och Abel lämnat lustgården och Cain slagit ihjäl sin bror

så förvisas Cain öster om eden. Öster om eden blir en symbol för det land som blir guds för jätet.

Ändå sätter Gud sitt märke på Cain. Han är inte övergiven fast han själv överger eden.

Han överger och lämnar bakom sig det han egentligen längtar efter.

I många skildringar av Marias bebådelse när hon blir havande med Jesus

då ser vi eden i bakgrunden av ikonen, förvisandet ur eden.

För det är en påminnelse om att det som sker i Betlehem på julnatten är en återinbjudan till eden.

Nu har Guds närvaro och Guds frid på jorden tagit form, tagit fysiskt gestalt i det lilla Jesusbarnet.

Armar där sträckas dem, läppar där viska. Viska och räckas dem, ljuva och friska.

Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem, barnen och hedarna, följa dig gärna.

Strålande stjärna, strålande stjärna.

När vi talar om Betlehems stjärna och Israels kung som föds i Betlehem

så är det inte bara en kallelse till en liten grupp någonstans.

Vare sig det handlar om en etnisk eller en religiös minoritet eller ens majoritet i något särskilt land.

Den här berättelsen på tretton dagen är en påminnelse om att Jesus som föds

kommer visserligen från en särskild stamm i Mellanöstern.

Han kommer från en särskild ett som går tillbaka till Abrahams kallelse och löfte.

Ur i Kaldén, också öster om Löfteslandet.

Till att finnas på en plats där Gud på ett särskilt sätt skulle göra sitt verk.

Men stjärntydarna, de vice männen från öster, från det tillsynes gudsförjätna landet, kallas hem.

Kallas att söka det de kände bäst, stjärnorna.

Och genom det sökandet efter sanningen och efter det som fascinerade och kallade dem så fann de Jesus.

Att finna, att söka och finna Jesus är att söka och finna han som är sanningen och livet själv.

Han som är vägen, sanningen och livet är inte bara för några få.

Att finna Jesus är att finna vägen hem.

Och därför så föds Jesus i ett enkelt litet utrymme i ytterkanten av ett stort imperium.

Och han visar till både låga och höga att han sträcker sina armar mot oss och visar oss vägen hem.

Att finna Jesus är att komma hem.

Vi söker det vi längtar efter.

Och vi kan lita på att söker vi med ett öppet hjärta, ett längtande hjärta som vill se sanningen, vill söka det goda i den här världen.

Då kommer vi att finna Jesus där.

Vi kommer att finna Jesus i dem vi ska tjäna, i dem vi ska möta.

Där finns Jesus och sträcker sina armar mot oss.

Kallar oss till en uppgift, men kallar oss också att komma hem och bli omfamnade av hans.

Skapar armar i ett litet barns gestalt.

God jul!

Över sjö och strand, stjärna ur fjärran.

Du som i österland, tändes av herran.

Stjärnan från byten hem, lever i vårt välhem.

Barnen och hederna, följa dig gärna.

Strålande stjärna, strålande stjärna.

Natt över Judaland, natt över Sion.

Borta vid Västerland, slåcknar Orion.

Erden som sover trött, barnet som slumrör sött.

Vakna vid underbar korus av röster.

Skota en härligt klar stjärna i öster.

Gånga från land och hem, sökande eden.

Stjärnan från betehem, visar den leden.

Fram genom hildrande, jordiska fängsel.

Hem till det glindrande, lustgården stängsel.

Hem till det glindrande, lustgården stängsel.

Armar där sträckas dem, läppar där viskar.

Viska och räckas dem, ljuva och friska.

Stjärnan från betehem, lever i vårt välhem.

Barnen och hederna, följa dig gärna.

Strålande stjärna, strålande stjärna.

Låt oss be Herrens bön.

Vår Fader, du som är i himlen,

Låt ditt namn bli helgat,

Låt ditt rike komma,

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

Ge oss idag det bröd vi behöver,

Och förlåt oss våra skulder,

Liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning,

Utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket, din är makten och äran,

I evighet. Amen.

Ta så emot Guds välsignelse.

Herren välsigner dig och bevarar dig.

Herren låter sitt ansikte lysa över dig och vara dig nådig.

Herren vänder sitt ansikte till dig och giver dig frid.

I Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. Amen.