-
Välkommen till andakt här idag,
tre dagar efter tretton dagen.
-
Jag står här vid
Maglenakyrkans julkrubba
-
som på många sätt beskriver
det som är dagens ämne.
-
Där vi närmar oss julens
evangelium från ett annat håll,
-
med stjärnan och de
vise männen i centrum.
-
Välkommen med.
-
Jag läser det som är trettondagens
evangelium, alla årgångar,
-
ur Matteusevangeliets
andra kapitel.
-
När Jesus hade fötts i Betlehem
i Judeen på kung Herodes tid
-
kom några österländska stjärntydare
till Jerusalem och frågade:
-
”Var finns judarnas
nyfödde kung?
-
Vi har sett hans
stjärna gå upp
-
och kommer för
att hylla honom.”
-
När kung Herodes hörde
detta blev han oroad,
-
och hela Jerusalem
med honom.
-
Han samlade alla folkets
överstepräster och skriftlärda
-
och frågade dem
var Messias skulle födas.
-
De svarade:
”I Betlehem i Judeen,
-
ty det står skrivet
hos profeten:
-
'Du Betlehem
i Juda land
-
är ingalunda ringast
bland hövdingar i Juda,
-
ty från dig skall det
komma en hövding,
-
en herde för
mitt folk Israel.'”
-
Då kallade Herodes i hemlighet
till sig stjärntydarna
-
och förhörde sig noga om
hur länge stjärnan hade varit synlig.
-
Sedan skickade han
dem till Betlehem.
-
”Bege er dit och ta noga reda
på allt om barnet”, sade han,
-
”och underrätta mig
när ni har hittat honom,
-
så att också jag kan
komma dit och hylla honom.”
-
Efter att ha lyssnat till
kungen gav de sig i väg,
-
och stjärnan som de hade
sett gå upp gick före dem,
-
tills den slutligen stannade
över den plats där barnet var.
-
När de såg stjärnan
fylldes de av stor glädje.
-
De gick in i huset,
och där fann de barnet
-
och Maria, hans mor, och
föll ner och hyllade honom.
-
De öppnade sina kistor
och räckte fram gåvor:
-
guld och rökelse
och myrra.
-
I en dröm blev de sedan tillsagda
att inte återvända till Herodes,
-
och de tog en annan
väg hem till sitt land.
-
Trettondagens evangelium hjälper
oss att se en ny aspekt av julen.
-
På många sätt kan man
säga att Trettondagen
-
är en andra Julafton,
en andra Juldag.
-
Redan i den tidiga
kyrkan firades faktiskt
-
den sjätte januari
som Jesu födelse.
-
Och än idag så firar
den armeniska kyrkan
-
detta datum istället
för 25 december.
-
De här två datumen
tillsammans
-
har i resten av kyrkan
fått representera olika poler,
-
olika delar av julen.
-
Vi får följa
Lukas berättelse
-
om hur skattskrivningen
leder Jesus,
-
eller framförallt
hans föräldrar,
-
till Bethlehem och hur de
föder i stallet bland djuren
-
och hur hedar, ledda av
änglar, kommer till barnet.
-
Idag har det gått några
veckor sedan julens händelser
-
och i dagens evangelium verkar
det också ha gått lite tid.
-
Efter att Jesus har födts,
eller när Jesus föddes,
-
tänds en stjärna i öster.
-
I grundtexten så står det
just om öster på flera ställen.
-
Vilka är de här visa
männen? Stjärntydarna?
-
Tre kungar kallas de i traditionen.
Kaspar, Melchior och Baltasar.
-
I en vidare tradition har de
här kommit att representera
-
hela jordens kungar.
-
Representanter för
alla folk på jorden.
-
Troligen så var de från,
det som idag är, Iran.
-
Det gamla Persien.
-
De var mager, magoi,
alltså stjärntydare
-
eller en slags präster i
den zoroastriska religionen
-
som än idag finns på sina
håll i Iran och runt om i världen.
-
De hade en särskild
relation till det judiska folket
-
men hade definitivt
en annan trostradition.
-
De säger att de har sett
stjärnan som tillhör judarnas konung,
-
hans stjärna,
Judas kungs stjärna,
-
gå upp i öster
där de själva finns
-
och sen rört sig därifrån och
så har de följt den här stjärnan.
-
De kommer till de skriftlärda och
kungen som satt i Jerusalem,
-
Herodes, och frågade:
var är den nya kungen?
-
De hade kanske förväntat
sig att detta tecken
-
också hade setts av de visa
och de mäktiga i judaland.
-
Det hade den inte. Det var
inte ett väl mottaget budskap.
-
Den här berättelsen visar alltså
hur de som inte hör hemma
-
söker sig till sanningen.
-
Hur de som är
utanför gudsfolket
-
ser Jesus när de som
borde se honom inte gör det.
-
I Viktor Rydbergs berömda
"Gläns över sjö och strand",
-
som vi sjunger
i dagens andakt,
-
så talas det på ett mycket
gåtfullt och poetiskt sätt
-
om sökandet efter
det nyfödda barnet.
-
Sökande efter
stjärnans ljus.
-
Den plats där stjärnan lyser.
Som kallar oss att vandra vidare.
-
Barnen och hedarna följa
dig gärna, strålande stjärna.
-
Gånga från lamm och
hem, sökande Eden.
-
Stjärnan från Betlehem
visar dem leden
-
fram genom hindrande
jordiska fängsel
-
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
-
Genom hela Bibeln
löper en tråd
-
om människans längtan tillbaka
till något som har gått förlorat.
-
Till Eden.
-
När Adam och Eva och
Kain och Abel lämnat lustgården
-
och Kain slagit ihjäl sin bror
så förvisas Kain öster om Eden.
-
Öster om Eden blir en symbol för
det land som blir gudsförgätet.
-
Ändå sätter Gud
sitt märke på Kain.
-
Han är inte övergiven
fast han själv överger Eden.
-
Han överger och
lämnar bakom sig
-
det han egentligen
längtar efter.
-
I många skildringar
av Marias bebådelse,
-
när hon blir
havande med Jesus,
-
då ser vi Eden i
bakgrunden av ikonen.
-
Förvisandet ur Eden.
-
För det är en
påminnelse om
-
att det som sker i
Betlehem på julnatten
-
är en återinbjudan
till Eden.
-
Nu har Guds närvaro och
Guds frid på jorden tagit form,
-
tagit fysiskt gestalt
i det lilla Jesusbarnet.
-
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
-
viska och räckas dem,
ljuva och friska:
-
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
-
Barnen och hedarna,
följa dig gärna.
-
Strålande stjärna,
strålande stjärna.
-
När vi talar om
Betlehems stjärna
-
och Israels kung
som föds i Betlehem
-
så är det inte bara en kallelse
till en liten grupp någonstans.
-
Vare sig det handlar om en
etnisk eller en religiös minoritet
-
eller ens majoritet
i något särskilt land.
-
Den här berättelsen
på Trettondagen
-
är en påminnelse om
att Jesus som föds
-
kommer visserligen från
en särskild stamm i Mellanöstern,
-
han kommer från
en särskild ätt
-
som går tillbaka till
Abrahams kallelse och löfte,
-
ur i Kalden, också
öster om Löfteslandet,
-
till att finnas på en plats
där Gud på ett särskilt sätt
-
skulle göra sitt verk.
-
Men stjärntydarna, de
vise männen från öster,
-
från det tillsynes
gudsförjätna landet,
-
kallas hem. Kallas att söka
det de kände bäst, stjärnorna.
-
Och genom det
sökandet efter sanningen
-
och efter det som fascinerade
och kallade dem, så fann de Jesus.
-
Att söka och finna Jesus
är att söka och finna han
-
som är sanningen
och livet själv.
-
Han som är vägen,
sanningen och livet
-
är inte bara
för några få.
-
Att finna Jesus är
att finna vägen hem.
-
Och därför så föds Jesus
i ett enkelt litet utrymme
-
i ytterkanten av
ett stort imperium.
-
Och han visar till
både låga och höga
-
att han sträcker
sina armar mot oss
-
och visar oss
vägen hem.
-
Att finna Jesus
är att komma hem.
-
Vi söker det
vi längtar efter.
-
Och vi kan lita på att
söker vi med ett öppet hjärta,
-
ett längtande hjärta
som vill se sanningen,
-
vill söka det goda
i den här världen,
-
då kommer vi att
finna Jesus där.
-
Vi kommer att finna Jesus
i dem vi ska tjäna,
-
i dem vi ska möta.
-
Där finns Jesus och
sträcker sina armar mot oss.
-
Kallar oss till
en uppgift,
-
men kallar oss också
att komma hem
-
och bli omfamnade
av hans skapararmar
-
i ett litet
barns gestalt.
-
God jul!
-
Låt oss be Herrens bön.
-
Vår Fader, du som är i himlen,
-
Låt ditt namn bli helgat,
-
Låt ditt rike komma,
-
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
-
Ge oss idag det bröd vi behöver,
-
Och förlåt oss våra skulder,
-
Liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
-
Och utsätt oss inte för prövning,
-
Utan rädda oss från det onda.
-
Ditt är riket, din är makten och äran,
-
I evighet. Amen.
-
Ta så emot Guds välsignelse.
-
Herren välsigner dig och bevarar dig.
-
Herren låter sitt ansikte lysa över dig och vara dig nådig.
-
Herren vänder sitt ansikte till dig och giver dig frid.
-
I Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. Amen.