Ett slag av insikt
-
0:00 - 0:03Jag växte upp till att bli hjärnforskare
-
0:03 - 0:07eftersom jag har en bror som har diagnostiserats med en hjärnsjukdom:
-
0:07 - 0:09schizofreni. Som syster,
-
0:09 - 0:13och senare, som en forskare, ville jag förstå varför
-
0:13 - 0:16det är så att jag kan ta mina drömmar, koppla ihop
-
0:16 - 0:19dem med min verklighet, och förverkliga dem.
-
0:19 - 0:23Vad är det med min brors hjärna och
-
0:23 - 0:26hans schizofreni som gör att han inte kan koppla sina
-
0:26 - 0:30drömmar till en gemensam verklighet, utan att de
-
0:30 - 0:32stället blir vanföreställningar?
-
0:33 - 0:35Så jag dedikerade min karriär till forskning kring
-
0:35 - 0:38allvarliga psykiska sjukdomar. Och jag flyttade från min hemstat
-
0:38 - 0:41Indiana till Boston, där jag arbetade i
-
0:41 - 0:44dr. Francine Benes laboratorium vid Harvards
-
0:44 - 0:50psykiatriska fakultet. I labbet ställde vi frågan
-
0:50 - 0:55"Vilka är de biologiska skillnaderna mellan hjärnan hos individer
-
0:55 - 0:57diagnostiserade med normal hjärnfunktion
-
0:57 - 1:00jämfört med hjärnan hos individer som diagnostiserats med
-
1:00 - 1:05schizofreni, schizoaffektivt syndrom eller bipolär sjukdom?
-
1:05 - 1:08Så vi kartlade i grund och botten hjärnans
-
1:08 - 1:11mikrokretsar: Vilka celler kommunicerar med
-
1:11 - 1:14vilka celler, reagerar med vilka kemikalier, och i
-
1:14 - 1:17vilka mängder av dessa kemikalier?
-
1:17 - 1:21Jag hade ett mycket meningsfullt liv, eftersom jag utförde
-
1:21 - 1:24den här sortens forskning på dagarna.
-
1:24 - 1:27På kvällar och helger,
-
1:27 - 1:32reste jag som förespråkare för NAMI, den nationella alliansen för psykisk sjukdom.
-
1:32 - 1:35Men på morgonen den 10 december 1996, vaknade jag
-
1:35 - 1:39och upptäckte att jag själv hade en hjärnsjukdom.
-
1:39 - 1:43Ett blodkärl i min vänstra hjärnhalva hade exploderat,
-
1:43 - 1:45och inom loppet av fyra timmar,
-
1:45 - 1:50fick jag se min hjärna fullständigt förlora sin förmåga
-
1:50 - 1:54att bearbeta information. Den morgonen,
-
1:54 - 2:00kunde jag inte, gå, tala, läsa, skriva eller minnas något från mitt liv.
-
2:00 - 2:04Jag förvandlades till en spädbarn i en kvinnas kropp.
-
2:05 - 2:08Om du någonsin har sett en människohjärna
-
2:08 - 2:11så är det uppenbart att de två hjärnhalvorna är fullständigt skilda från varandra.
-
2:11 - 2:17Jag har tagit med mig en riktig människohjärna.
-
2:20 - 2:27Det här är alltså en riktig människohjärna
-
2:28 - 2:30Detta är hjärnans framsida,
-
2:30 - 2:34och baksidan av hjärnan med ryggmärgen som hänger ned,
-
2:34 - 2:38och så här skulle hjärnan vara placerad inne i mitt huvud.
-
2:38 - 2:40När man tittar på hjärnan är det självklart att
-
2:40 - 2:45de två hjärnhalvorna är fullständigt skilda från varandra.
-
2:46 - 2:48För dem av er som förstår er på datorer,
-
2:48 - 2:51så fungerar den högra hjärnhalvan som en parallellprocessor,
-
2:51 - 2:55medan den vänstra hjärnhalvan fungerar som en serieprocessor
-
2:55 - 2:58De två hjärnhalvorna kommunicerar visserligen med varandra
-
2:58 - 3:00genom hjärnbalken
-
3:00 - 3:04som är uppbyggd av ungefär 300 miljoner nervtrådar
-
3:04 - 3:06Men bortsett från detta,
-
3:06 - 3:10så är de båda hjärnhalvorna fullständigt åtskilda
-
3:10 - 3:13Eftersom de hanterar information olika,
-
3:13 - 3:16tänker hjärnhalvorna också på olika saker,
-
3:16 - 3:20bryr sig om olika saker och, vågar jag påstå,
-
3:20 - 3:24har väldigt olika personligheter.
-
3:25 - 3:32Ursäkta. Tack. Det har varit en nöje. (Assistent: Det har det varit)
-
3:33 - 3:37Vår högra hjärnhalva är helt i nuet, i detta ögonblick.
-
3:37 - 3:42Allt handlar om "här och nu"
-
3:42 - 3:45Vår högra hjärnhalva tänker i bilder
-
3:45 - 3:49och den lär sig kinestetiskt, genom kroppens rörelser.
-
3:49 - 3:54Information i form av energi strömmar in
-
3:54 - 3:56genom våra sinnen, alla sensoriska system
-
3:56 - 3:59och exploderar i ett enormt collage
-
3:59 - 4:03av hur detta ögonblick ser ut,
-
4:03 - 4:06hur det luktar och smakar,
-
4:06 - 4:10hur det känns och hur det låter.
-
4:11 - 4:16Jag är ett energiväsen, länkad till energin runtom mig,
-
4:16 - 4:19genom min högra hjärnhalvas medvetande.
-
4:19 - 4:23Vi är alla energiväsen, länkade till varandra
-
4:23 - 4:29genom våra högra hjärnhalvors medvetenhet, som en mänsklig familj.
-
4:29 - 4:31Just här,
-
4:31 - 4:33just nu, är vi bröder och systrar på den här planeten,
-
4:33 - 4:37här för att göra världen till en bättre plats.
-
4:37 - 4:43Och i denna stund är vi perfekta, vi är hela och vi är vackra.
-
4:44 - 4:49Min vänstra hjärnhalva -- vår vänstra hjärnhalva -- är en väldigt annorlunda plats.
-
4:49 - 4:53Vår vänstra hjärnhalva tänker linjärt och metodiskt.
-
4:53 - 4:55För vänstra hjärnhalvan
-
4:55 - 4:59handlar allt om det förflutna och om framtiden
-
4:59 - 5:02Vår vänstra hjärnhalva är gjord för att ta
-
5:02 - 5:05den enorma collaget av nuet och börja
-
5:05 - 5:09välja ut detaljer, detaljer och mer detaljer om dessa detaljer
-
5:09 - 5:11för att sedan kategorisera och
-
5:11 - 5:15sortera all denna information, och associera den
-
5:15 - 5:18med allt i det förflutna som vi någonsin har lärt oss, och
-
5:18 - 5:21projicera det till framtiden med alla våra möjligheter.
-
5:22 - 5:26Vår vänstra hjärnhalva tänker i språk.
-
5:26 - 5:29Det är det ständiga tjattret som länkar mig och min
-
5:29 - 5:33inre värld till den yttre världen.
-
5:33 - 5:37Det är den lilla rösten som säger "Hej, du måste komma ihåg
-
5:37 - 5:40att köpa bananer på vägen hem.
-
5:40 - 5:41Jag behöver dem på morgonen."
-
5:41 - 5:44Det är den beräknande intelligensen som påminner mig
-
5:44 - 5:47när jag måste tvätta mina kläder. Men kanske viktigast av allt,
-
5:47 - 5:51det är rösten som säger till mig,
-
5:51 - 5:57"Jag är. Jag är." Och så fort min vänsta hjärnhalva säger till mig att "jag är,"
-
5:57 - 6:00blir jag avskild.
-
6:00 - 6:04Jag förvandlas till en enskild individ, avskild från energiflödet
-
6:04 - 6:07runtom mig och avskild från er.
-
6:07 - 6:10Det var denna del av hjärnan som jag förlorade
-
6:10 - 6:12den morgonen jag fick min stroke
-
6:12 - 6:16Morgonen då jag fick en stroke, vaknade jag upp med en
-
6:16 - 6:21bultande smärta bakom mitt vänstra öga. Det var den typen av smärta --
-
6:21 - 6:23brännande smärta -- som du får när du
-
6:23 - 6:27biter i glass. Och den tog tag i mig --
-
6:27 - 6:30och så släppte den. Den tog tag i mig --
-
6:31 - 6:34och så släppte den. Det var väldigt ovanligt
-
6:34 - 6:37för mig att överhuvudtaget uppleva någon form av smärta,
-
6:37 - 6:39så jag tänkte, OK, jag gör min vanliga rutin.
-
6:39 - 6:42Jag gick upp och klev på min "cardio glider",
-
6:42 - 6:45som är en träningsmaskin för hela kroppen.
-
6:45 - 6:49Jag kör igång med träningen och inser att
-
6:50 - 6:54mina händer ser ut som primitiva klor som greppar
-
6:54 - 6:57handtagen. Jag tänkte "Det var verkligen märkligt",
-
6:57 - 7:00så jag såg ner på min kropp och tänkte "Whoa,
-
7:00 - 7:03jag är en märklig figur". Det var som att
-
7:03 - 7:06min medvetande hade skiftat iväg ifrån min vanliga
-
7:06 - 7:09uppfattning av verkligheten, där jag är personen på
-
7:09 - 7:12träningsmaskinen med den här upplevelsen, till en rymd
-
7:12 - 7:16där jag bevittnar mig själv ha den här upplevelsen.
-
7:17 - 7:19Allt var väldigt märkligt, och min huvudvärk blev
-
7:19 - 7:21bara värre. Så jag gick av träningsmaskinen,
-
7:21 - 7:24jag går över vardagsrumsgolvet, och jag
-
7:24 - 7:26inser att allting i mitt kropp har
-
7:26 - 7:31saktas ned väldigt mycket. Varje steg jag tar är stelt och
-
7:31 - 7:34väldigt försiktigt. Det finns inget flyt i gången,
-
7:34 - 7:37och mitt förnimmelseområde känns hopsnört,
-
7:37 - 7:41så jag fokuserar bara på de interna systemen.
-
7:41 - 7:43Jag står i badrummet och gör mig redo för att
-
7:43 - 7:45kliva in i duschen och jag kan verkligen höra
-
7:45 - 7:48dialogen i min kropp, en liten röst
-
7:48 - 7:51som säger "Okej muskler, ni måste dra ihop er.
-
7:51 - 7:52Ni muskler, ni måste slappna av"
-
7:52 - 7:55Jag tappar balansen och står lutad mot väggen,
-
7:55 - 7:59När jag tittar ner på min arm inser jag
-
7:59 - 8:03att jag inte längre urskilja min kropps gränser.
-
8:03 - 8:07Jag kan inte definiera var jag börjar och var jag slutar,
-
8:07 - 8:10för atomer och molekyler i min arm
-
8:10 - 8:14blandas med atomer och molekyler i väggen.
-
8:14 - 8:18Allt jag kan urskilja är en energi,
-
8:18 - 8:20och jag frågar mig själv "Vad är det för FEL på mig?
-
8:20 - 8:23Vad är det som händer?" I det ögonblicket tystnade
-
8:24 - 8:27rösten från min vänstra hjärnhalva.
-
8:27 - 8:30Precis som om någon tagit en fjärrkontroll
-
8:30 - 8:33och stängt av ljudet. Total tystnad.
-
8:33 - 8:36Först var jag chockad över att befinna mig
-
8:36 - 8:40i ett tyst sinne, men sedan fångades jag omedelbart
-
8:40 - 8:44av den magnifika energin som omgav mig.
-
8:44 - 8:48Eftersom jag inte längre kunde definiera
-
8:48 - 8:51min kropps gränser kände jag mig enorm och expansiv.
-
8:51 - 8:55Jag kände mig som ett med all energi som finns
-
8:55 - 8:58och det var vackert där.
-
8:58 - 9:00Men plötsligt kommer vänstra hjärnhalvan tillbaka igen
-
9:00 - 9:03och säger "Hallå, vi har ett problem här!
-
9:03 - 9:05Vi har ett problem! Vi måste få hjälp!",
-
9:05 - 9:07och jag tänker "Aah, jag har ett problem.
-
9:07 - 9:10Jag har ett problem" Så det är som "OK. OK. Jag har ett problem",
-
9:10 - 9:13men så flyter jag omedelbart iväg igen,
-
9:13 - 9:16ut i medvetandet, till platsen som jag kärleksfullt
-
9:16 - 9:19kallar La La Land
-
9:20 - 9:22Men det var vackert där, och tänk hur det skulle vara
-
9:22 - 9:25att vara bortkopplad från det där tjattret i hjärnan,
-
9:25 - 9:28som kopplar ihop dig med världen utanför.
-
9:28 - 9:31Så här är jag, på den här platsen, och mitt jobb och all
-
9:31 - 9:34stress som hör ihop med jobbet var bara borta.
-
9:34 - 9:37Jag kände mig lättare i kroppen. Och tänk dig,
-
9:37 - 9:41alla relationer i den yttre världen och all
-
9:41 - 9:44stress som hör ihop med dem -- var borta.
-
9:44 - 9:49Jag kände en fridfullhet,
-
9:49 - 9:54och föreställ dig hur det skulle vara att förlora 37 år av känslomässigt bagage.
-
9:54 - 9:59(Skratt) Åh! Jag kände eufori.
-
10:00 - 10:03Eufori. Det var vackert.
-
10:03 - 10:05Och så kommer vänstra hjärnhalvan tillbaka igen och säger,
-
10:05 - 10:07"Hallå, du måste koncentrera dig.
-
10:07 - 10:09Vi måste få hjäp", och jag tänker "Jag måste få hjälp,
-
10:09 - 10:11jag måste fokusera"
-
10:11 - 10:13Så jag går ur duschen, klär mig mekaniskt,
-
10:13 - 10:15går omkring i min lägenhet
-
10:15 - 10:17och tänker "Jag måste ta mig till jobbet. Jag måste ta mig till jobbet"
-
10:17 - 10:20Kan jag köra bil? Kan jag köra bil?"
-
10:20 - 10:22I det ögonblicket blev min högra arm
-
10:22 - 10:25förlamad, och då insåg jag
-
10:25 - 10:28"Jösses, jag har en stroke! Jag har en stroke!"
-
10:28 - 10:31Nästa sak min hjärna säger till mig är "Wow!
-
10:31 - 10:37det här är så coolt" (Skratt) "Det här är så coolt!"
-
10:37 - 10:39Hur många hjärnforskare får möjligheten
-
10:39 - 10:42att studera sin egen hjärna från insidan?
-
10:42 - 10:44(Skratt)
-
10:44 - 10:48Sedan slår det mig: "Men jag är en mycket upptagen kvinna!"
-
10:48 - 10:51(Skratt) "Jag har inte tid med en stroke!"
-
10:51 - 10:53Så jag tänker "OK, jag kan inte förhindra det från att hända,
-
10:53 - 10:56så jag gör det här i en vecka eller två,
-
10:56 - 10:58sedan går jag tillbaka till min vanliga rutin. OK.
-
10:58 - 11:00Men jag måste ringa efter hjälp, jag måste ringa till jobbet"
-
11:00 - 11:02Jag kunde inte minnas numret till jobbet
-
11:02 - 11:04men jag minns att i mitt arbetsrum finns ett visitkort
-
11:04 - 11:07med jobbnumret på. Så jag går in i arbetsrummet
-
11:07 - 11:10och tar fram en 7½ cm tjock hög med visitkort.
-
11:10 - 11:13Jag tittar på det översta kortet och trots att
-
11:13 - 11:17jag för mitt inre öga kan se helt tydligt hur mitt visitkort ser ut,
-
11:17 - 11:19kan jag inte avgöra om detta
-
11:19 - 11:22är mitt kort eller inte, för allt jag ser är pixlar.
-
11:22 - 11:24Ordens pixlar blandas
-
11:24 - 11:27med bakgrundens och symbolernas pixlar
-
11:27 - 11:29och jag kan inte avgöra.
-
11:29 - 11:32Jag väntade på vad jag kallar en våg av klarhet,
-
11:32 - 11:35ett ögonblick då jag skulle kunna
-
11:35 - 11:38återkoppla mig till den normala verkligheten och avgöra
-
11:38 - 11:40att det inte är mitt kort... det är inte mitt kort...det är inte mitt kort.
-
11:40 - 11:44Det tog mig 45 minuter att ta mig genom
-
11:44 - 11:462½ cm av högen.
-
11:47 - 11:49Under dessa 45 minuter blir blödningen
-
11:49 - 11:51i min vänstra hjärnhalva allt större.
-
11:51 - 11:54Jag förstår inte siffror och jag förstår inte telefonen,
-
11:54 - 11:56men det är den enda plan jag har,
-
11:56 - 11:59så jag tar telefonen och lägger den här. Jag tar visitkorten
-
11:59 - 12:01och lägger dem här, och
-
12:01 - 12:05så jämför jag formen på krumelurerna på visitkortet,
-
12:05 - 12:08med formen på krumelurerna på telefonen.
-
12:08 - 12:11Sedan flyter jag iväg till La La Land igen,
-
12:11 - 12:14och när jag kommer tillbaka minns jag inte vilka siffror
-
12:14 - 12:15jag redan slagit på telefonen.
-
12:15 - 12:19Så jag fick använda den förlamade armen
-
12:19 - 12:22till att täcka över de siffror jag slagit,
-
12:22 - 12:25så att jag när jag kom tillbaka till normal verklighet,
-
12:25 - 12:30skulle kunna veta vilka av siffrorna jag slagit.
-
12:30 - 12:32Till slut blir hela numret slaget,
-
12:32 - 12:34jag lyssnar i telefonen,
-
12:34 - 12:37jag hör min kollega lyfta luren och säga:
-
12:38 - 12:43"Woo woo woo woo." (Skratt). Och jag tänker:
-
12:43 - 12:49"Jösses, han låter som en golden retriever!"
-
12:50 - 12:52Så jag säger till honom, helt klart i mitt huvud:
-
12:52 - 12:54"Det är Jill, jag behöver hjälp!"
-
12:55 - 12:58Det som kommer ut ur min mun är "Woo woo woo woo woo",
-
12:58 - 13:00och jag tänker: "Jösses, JAG låter som en golden retriever"
-
13:00 - 13:03Jag kunde inte veta -- jag visste inte att
-
13:03 - 13:06jag inte kunde tala eller förstå språk förrän jag försökte.
-
13:06 - 13:09Men han förstod att jag behövde hjälp och ordnade hjälp.
-
13:09 - 13:13En liten stund senare åker jag
-
13:13 - 13:17i en ambulans från ett sjukhus tvärs över Boston till ett annat
-
13:17 - 13:19Jag kryper ihop i fosterställning,
-
13:19 - 13:26Och precis som en ballong, där den sista luften
-
13:26 - 13:29pyser ut,
-
13:29 - 13:33kände jag hur energin lyfte och min själ gav upp.
-
13:33 - 13:39I det ögonblicket visste jag
-
13:39 - 13:42att jag inte längre var koreografen i mitt liv,
-
13:42 - 13:45och att läkarna antingen skulle rädda min kropp och ge mig
-
13:45 - 13:48en andra chans till liv, eller att detta kanske skulle vara
-
13:48 - 13:50min tid att gå över till andra sidan.
-
13:55 - 13:59När jag vaknade senare den eftermiddagen, var jag chockad
-
13:59 - 14:04över att upptäcka att jag fortfarande var vid liv. När jag kände min själ ge upp,
-
14:04 - 14:07tog jag farväl av mitt liv.
-
14:07 - 14:11Min hjärna var nu fast mellan två
-
14:11 - 14:15helt motsatta verkligheter. All stimulans som nådde
-
14:15 - 14:18mina sinnen kändes som ren smärta.
-
14:19 - 14:23Ljus kändes som eld i hjärnan, alla ljud
-
14:23 - 14:27var så höga och kaotiska att jag inte kunde urskilja
-
14:27 - 14:31en röst ur bakgrundsljudet,
-
14:31 - 14:35och jag ville bara fly. Eftersom jag inte kunde definiera
-
14:35 - 14:40min kropps position i rymden kände jag mig enorm och expansiv,
-
14:40 - 14:44som en ande som just befriats ur sin flaska.
-
14:45 - 14:50Min själ flöt fritt, som en stor val
-
14:50 - 14:55glidandes genom ett hav av tyst eufori.
-
14:56 - 15:04Nirvana. Jag hade funnit Nirvana. Och jag minns att jag tänkte
-
15:04 - 15:07att jag aldrig skulle kunna klämma in
-
15:07 - 15:12mitt enorma jag tillbaka i denna lilla kropp.
-
15:14 - 15:18Men så insåg jag, "Jag är fortfarande vid liv. Jag lever,
-
15:18 - 15:22och jag har funnit Nirvana. Och om jag har
-
15:22 - 15:25funnit Nirvana och jag fortfarande lever, då kan alla
-
15:25 - 15:32som lever finna Nirvana". Jag föreställde mig en värld
-
15:32 - 15:36fylld av vackra, fridfulla, medkännande
-
15:36 - 15:39och älskande människor som vet att de kan komma till
-
15:39 - 15:43den här platsen närhelst de vill, och att de medvetet kan
-
15:43 - 15:47VÄLJA att gå till höger om sina
-
15:47 - 15:52vänstra hjärnhalvor för att finna denna fridfulla plats.
-
15:52 - 15:56Sedan insåg jag vilken enorm gåva denna upplevelse
-
15:56 - 16:00skulle kunna vara, vilket slag av insikt det skulle kunna vara,
-
16:01 - 16:10om hur vi lever våra liv. Det motiverade mig till att återhämta mig.
-
16:10 - 16:13Två och en halv vecka efter blödningen
-
16:13 - 16:15gick kirurgerna in och plockade ut en blodpropp
-
16:15 - 16:18stor som en golfboll som tryckte på hjärnans språkcentrum.
-
16:18 - 16:20Här är jag med min mamma,
-
16:20 - 16:28hon är en ängel i mitt liv. Det tog åtta år att nå full återhämtning.
-
16:29 - 16:34Så vilka är vi? Vi är livskraften i universum,
-
16:34 - 16:39med fingerfärdighet och två kognitiva hjärnor.
-
16:39 - 16:43Vi har kraften att ögonblick för ögonblick
-
16:43 - 16:47välja vilka, och hur, vi vill vara i denna värld.
-
16:48 - 16:50Här och nu kan jag kliva in i
-
16:50 - 16:54min högra hjärnhalvas medvetande där vi "är".
-
16:54 - 16:58Jag är livskraften i universum,
-
16:58 - 17:01Jag är livskraften hos de 50 tusen miljarder vackra
-
17:01 - 17:06och geniala molekyler som utgör min form. Jag är ett med allt som är.
-
17:07 - 17:10Eller så kan jag välja att kliva in i
-
17:10 - 17:14min vänstra hjärnhalvas medvetande, där jag blir en egen individ,
-
17:14 - 17:17separerad från energiflödet,
-
17:18 - 17:21separerad från er. Jag är dr. Jill Bolte Taylor,
-
17:21 - 17:28intellektuell, neuroanatom.Dessa är de "vi" som finns inuti mig.
-
17:32 - 17:39Vilken skulle du välja? Vilken väljer du? Och när?
-
17:41 - 17:45Jag tror att ju mer tid vi använder till att
-
17:45 - 17:48välja att köra de djupa inre-frid-kretsarna
-
17:48 - 17:51i våra högra hjärnhalvor, desto mer frid kommer vi att
-
17:51 - 17:55projicera ut i världen och desto mer fridfull kommer vår planet att bli.
-
17:55 - 18:00Jag tyckte att det var en idé värd att sprida.
- Title:
- Ett slag av insikt
- Speaker:
- Jill Bolte Taylor
- Description:
-
Jill Bolte Taylor fick en forskningsmöjlighet som få hjärnforskare skulle önska: hon fick en massiv stroke och såg på medan hennes hjärnfunktioner - rörelseförmåga, tal, självuppfattning - stängdes ner en efter en. En häpnadsväckande berättelse.
- Video Language:
- English
- Team:
closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 18:21
![]() |
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for My stroke of insight | |
![]() |
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for My stroke of insight | |
![]() |
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for My stroke of insight | |
![]() |
Lisbeth Pekkari added a translation |