Skönheten i att vara missanpassad
-
0:01 - 0:05Jag vet att TED handlar om
en massa stora saker, -
0:05 - 0:08men jag vill prata med er
om något väldigt litet. -
0:08 - 0:10Så litet att det är ett enda ord.
-
0:11 - 0:13Ordet är "missanpassad."
-
0:13 - 0:17Det är ett av mina favoritord
eftersom det är så bokstavligt. -
0:17 - 0:21Jag menar, det är en person
som liksom missade att passa in. -
0:22 - 0:24Eller en person som passar in dåligt.
-
0:25 - 0:28Eller så här: "en person
som är dåligt anpassad -
0:28 - 0:30till nya situationer och omgivningar."
-
0:31 - 0:34Jag är medlem av de missanpassade.
-
0:34 - 0:37Och jag är här för alla de andra
missanpassade i rummet, -
0:37 - 0:39för jag är aldrig den enda.
-
0:40 - 0:42Jag ska berätta om en missanpassad.
-
0:43 - 0:46När jag var lite över 30
-
0:46 - 0:48landade drömmen om att bli författare
-
0:48 - 0:50på min tröskel.
-
0:50 - 0:52Den kom faktiskt i brevlådan
-
0:52 - 0:55i form av ett brev som sa
att jag vunnit ett stort litterärt pris -
0:56 - 0:57för en novell jag skrivit.
-
0:58 - 1:02Novellen handlade om mitt liv
som tävlingssimmare, -
1:03 - 1:05om mitt sketna familjeliv,
-
1:05 - 1:10och lite om hur sorg och förlust
kan göra någon galen. -
1:12 - 1:17Priset var en resa till New York City
för att träffa redaktörer och agenter -
1:17 - 1:18och andra författare.
-
1:18 - 1:21Rena drömmen för en
som vill bli författare, eller hur? -
1:23 - 1:25Vet ni vad jag gjorde
den dag då brevet kom till mig? -
1:26 - 1:28Eftersom jag är jag,
-
1:28 - 1:30la jag brevet på köksbordet,
-
1:30 - 1:34hällde upp ett stort glas vodka
-
1:34 - 1:36med is och lime,
-
1:37 - 1:41satt där i underkläderna hela dagen
-
1:41 - 1:43och stirrade på brevet.
-
1:45 - 1:48Jag tänkte på alla sätt
jag redan hade förstört mitt liv på. -
1:48 - 1:51Vem fanken var jag att åka till New York
-
1:51 - 1:53och låtsas vara författare?
-
1:54 - 1:55Vem var jag?
-
1:55 - 1:56Det ska jag berätta.
-
1:57 - 1:58Jag var missanpassad.
-
1:59 - 2:01Som otaliga andra barn
-
2:02 - 2:04kom jag från en familj med misshandel,
-
2:04 - 2:07som jag knappt undkom levande.
-
2:08 - 2:12Jag hade redan två episkt misslyckade
äktenskap i ryggsäcken. -
2:12 - 2:15Jag hade hoppat av college
inte bara en gång, utan två -
2:15 - 2:19och kanske till och med en tredje gång
som jag inte tänker berätta om. -
2:19 - 2:20(Skratt)
-
2:21 - 2:24Jag hade varit en vända
på rehab för drogmissbruk. -
2:25 - 2:29Och jag hade haft två härliga
hemestrar i finkan. -
2:30 - 2:32Så jag är på rätt scen.
-
2:34 - 2:36(Skratt)
-
2:37 - 2:40Men den verkliga anledningen,
tror jag, till att jag var missanpassad, -
2:40 - 2:44är att min dotter dog
samma dag som hon föddes, -
2:44 - 2:47och jag hade inte listat ut
hur jag skulle leva med det. -
2:48 - 2:53Efter att min dotter dött
var jag också hemlös länge, -
2:53 - 2:55och bodde under en vägbro
-
2:55 - 3:00i ett zombieliknande tillstånd
av sorg och förlust -
3:00 - 3:02som en del av oss upplever längs vägen.
-
3:02 - 3:05Kanske alla gör det,
om man lever länge nog. -
3:06 - 3:07Hemlösa människor
-
3:07 - 3:10är de mest hjältemodiga missanpassade,
-
3:10 - 3:13för de börjar som oss.
-
3:15 - 3:20Så ni ser, jag misslyckades med
att passa in i nästan varenda kategori: -
3:20 - 3:25dotter, hustru, mamma, student.
-
3:25 - 3:28Och drömmen om att bli författare
-
3:28 - 3:33var egentligen mest som en liten,
sorgsen klump i min hals. -
3:35 - 3:38Så jag fick övervinna mig själv
för att kliva på det där planet -
3:38 - 3:41och flyga till New York City,
-
3:41 - 3:42där författarna finns.
-
3:43 - 3:47Ni andra missanpassade,
jag kan nästan se era huvuden lysa. -
3:47 - 3:49Jag kan peka ut er i ett rum.
-
3:49 - 3:51Först skulle ni ha älskat det.
-
3:51 - 3:54Man fick välja tre berömda författare
som man ville träffa, -
3:54 - 3:57så letade dessa människor upp dem åt en.
-
3:57 - 3:59Man fick bo på Gramercy Park Hotel,
-
3:59 - 4:02där man fick dricka whisky sent på kvällen
-
4:02 - 4:05med coola, smarta, stilfulla människor.
-
4:05 - 4:09Och man fick låtsas att man själv
också var cool och smart och stilfull. -
4:09 - 4:12Och man fick träffa ett gäng redaktörer
och författare och agenter -
4:12 - 4:17vid väldigt flotta luncher och middagar.
-
4:17 - 4:19Fråga mig hur flotta.
-
4:20 - 4:22Publiken: Hur flotta?
-
4:22 - 4:26Lidia Yuknavitch: Jag ska erkänna:
Jag snodde tre linneservetter - -
4:26 - 4:28(Skratt)
-
4:28 - 4:30från tre olika restauranger.
-
4:30 - 4:33Och jag stoppade ner en meny i byxorna.
-
4:33 - 4:35(Skratt)
-
4:35 - 4:39Jag ville bara ha några souvenirer
så att jag, när jag kommit hem, -
4:39 - 4:41skulle kunna tro
att detta verkligen hade hänt. -
4:41 - 4:43Ni fattar?
-
4:43 - 4:45De tre författare jag ville träffa
-
4:45 - 4:48var Carole Maso, Lynne Tillman
och Peggy Phelan. -
4:48 - 4:52De var inte berömda bästsäljare,
-
4:52 - 4:55men för mig var de
kvinnliga författartitaner. -
4:56 - 4:59Carole Maso skrev boken
som sedan blev min konstbibel. -
5:00 - 5:03Lynne Tillman gav mig lov att tro
-
5:03 - 5:06att mina berättelser
kanske kunde bli en del av världen. -
5:07 - 5:09Och Peggy Phelan påminde mig
-
5:09 - 5:14om att min hjärna kanske kunde
vara viktigare än mina bröst. -
5:16 - 5:18De var inte konventionella
kvinnliga författare, -
5:18 - 5:22men de banade väg genom det konventionella
-
5:22 - 5:24med sina kroppshistorier,
-
5:24 - 5:28lite så som, tänker jag,
vattnet banade väg genom Grand Canyon. -
5:29 - 5:31Jag dog nästan av glädje
-
5:31 - 5:35över att få umgås med dessa tre
kvinnliga författare som fyllt 50. -
5:35 - 5:38Och orsaken till att jag
nästan dog av glädje -
5:38 - 5:40var att jag aldrig känt sån glädje förut.
-
5:40 - 5:42Jag hade aldrig varit i ett sånt rum.
-
5:42 - 5:44Min mamma gick aldrig på college.
-
5:45 - 5:47Och min kreativa karriär fram till dess
-
5:47 - 5:52var liksom nåt litet, sorgset och dödfött.
-
5:53 - 5:57Så de första kvällarna i New York
ville jag dö där. -
5:57 - 6:00Jag var liksom, "Döda mig nu.
Jag är nöjd. Det här är vackert." -
6:01 - 6:04En del här inne kommer att förstå
det som hände sedan. -
6:05 - 6:09Först tog de mig till
Farrar, Straus och Giroux. -
6:10 - 6:13Farrar, Straus och Giroux
var mitt absoluta drömförlag. -
6:13 - 6:17Jag menar, T.S. Eliot
och Flannery O'Connor gavs ut där. -
6:17 - 6:22Chefredaktören satt och pratade
med mig en lång stund, -
6:22 - 6:24och försökte övertyga mig
om att jag hade en bok i mig -
6:24 - 6:26om mitt liv som simmare.
-
6:26 - 6:28Ni vet, som en memoar.
-
6:29 - 6:31Hela tiden han talade till mig,
-
6:31 - 6:35satt jag där och log och nickade
som en avtrubbad idiot, -
6:36 - 6:37med armarna korslagda över bröstet,
-
6:37 - 6:43medan inget, inget, inget
kom över mina läppar. -
6:44 - 6:47Till slut klappade han mig på axeln,
-
6:47 - 6:49som en simningscoach hade gjort.
-
6:50 - 6:51Han önskade mig lycka till,
-
6:51 - 6:54gav mig några gratisböcker
-
6:54 - 6:56och visade mig ut genom dörren.
-
6:58 - 7:01Sedan tog de mig till W.W. Norton,
-
7:01 - 7:04där jag var rätt säker på
att bli utkastad från byggnaden -
7:04 - 7:05för att jag hade på mig Doc Martens.
-
7:06 - 7:08Men det blev inte så.
-
7:09 - 7:11Att vara på Nortons kontor
-
7:11 - 7:15kändes som att sträcka sig upp
mot natthimlen och nudda månen -
7:15 - 7:19medan stjärnorna skrev ditt namn
tvärs över kosmos. -
7:20 - 7:22Så stort var det för mig.
-
7:22 - 7:23Förstår ni?
-
7:24 - 7:26Deras chefredaktör, Carol Houck Smith,
-
7:26 - 7:30lutade sig mot mig med sina plirande,
klara, intensiva ögon -
7:30 - 7:34och sa, "Nå, skicka något
till mig då, genast!" -
7:34 - 7:37De flesta människor,
särskilt TED-människor, -
7:37 - 7:39skulle ha rusat till brevlådan, eller hur?
-
7:40 - 7:43Det tog mig mer än ett decennium
att ens föreställa mig -
7:43 - 7:47att lägga något i ett kuvert
och slicka på ett frimärke. -
7:49 - 7:50Den sista kvällen
-
7:50 - 7:54höll jag en stor uppläsning
vid the National Poetry Club. -
7:54 - 7:57Vid slutet av uppläsningen
kom Katharine Kidde, -
7:57 - 8:01från Kidde, Hoyt & Picard Literary Agency
-
8:01 - 8:03fram till mig, skakade min hand
-
8:03 - 8:06och erbjöd sig att representera mig
typ där och då. -
8:09 - 8:12Jag stod där och blev liksom döv.
-
8:12 - 8:13Har det nångång hänt er?
-
8:14 - 8:16Och jag började nästan gråta
-
8:16 - 8:20för alla människor i rummet
var så vackert klädda, -
8:20 - 8:23och allt som kom ut ur min mun var:
-
8:23 - 8:26"Jag vet inte. Jag måste tänka på det."
-
8:27 - 8:31Och hon sa "Okej då," och gick iväg.
-
8:33 - 8:39Alla öppna händer sträckta mot mig,
den där lilla sorgsna klumpen i halsen ... -
8:39 - 8:43Jag försöker berätta något
om människor som jag. -
8:43 - 8:47Missanpassade - vi vet inte alltid
hur man hoppas eller säger ja -
8:47 - 8:49eller väljer det stora,
-
8:49 - 8:51inte ens när det är rakt framför oss.
-
8:51 - 8:53Det är en skam vi bär på.
-
8:53 - 8:55Det är skammen över att vilja något bra.
-
8:55 - 8:57Det är skammen över att känna något bra.
-
8:57 - 9:01Det är skammen över att inte riktigt tro
att vi förtjänar att vara i rummet -
9:01 - 9:03med människorna vi beundrar.
-
9:04 - 9:07Om jag kunde, så skulle jag gå tillbaka
och coacha mig själv. -
9:07 - 9:12Jag skulle vara exakt som de där
kvinnorna över 50 som hjälpte mig. -
9:12 - 9:14Jag skulle lära mig själv att vilja saker,
-
9:14 - 9:16att stå upp, att be om dem.
-
9:16 - 9:20Jag skulle säga, "Du! Ja, du!
Du hör också hemma i rummet." -
9:20 - 9:23Strålglansen faller på oss alla,
-
9:23 - 9:26och vi är ingenting utan varandra.
-
9:27 - 9:30Istället flög jag tillbaka till Oregon,
-
9:30 - 9:36såg på när vintergrönskan
och regnet kom i sikte igen, -
9:36 - 9:40och drack många små flaskor
med flygplanssjälvömkan. -
9:41 - 9:46Jag tänkte på hur, om jag var författare,
jag var nån slags missanpassad författare. -
9:47 - 9:48Det jag säger är
-
9:48 - 9:50att jag flög hem till Oregon
utan bokkontrakt, -
9:50 - 9:52utan en agent,
-
9:52 - 9:54och med bara ett huvud
och ett hjärta fyllt av minnen -
9:54 - 9:57av att ha suttit så nära
-
9:57 - 10:00de vackra författarna.
-
10:00 - 10:04Minnet var det enda pris
jag unnade mig själv. -
10:05 - 10:09Och ändå, hemma i mörkret,
-
10:09 - 10:11tillbaka i underkläderna,
-
10:12 - 10:14kunde jag ännu höra deras röster.
-
10:14 - 10:18De sa, "Lyssna inte på någon
som försöker få dig att vara tyst -
10:18 - 10:20eller att ändra din berättelse."
-
10:21 - 10:25De sa, "Ge röst åt berättelsen
som bara du kan berätta." -
10:25 - 10:27De sa, "Ibland är berättandet
-
10:27 - 10:30det som räddar ditt liv."
-
10:32 - 10:35Nu är jag, som ni kan se,
den där kvinnan över 50. -
10:36 - 10:38Och jag är författare.
-
10:39 - 10:40Och jag är mamma.
-
10:40 - 10:42Och jag blev lärare.
-
10:43 - 10:45Gissa vilka mina favoritelever är.
-
10:47 - 10:48Trots att det inte hände den dag
-
10:48 - 10:51då drömbrevet hamnade i min brevlåda,
-
10:51 - 10:52så skrev jag en memoar,
-
10:52 - 10:54"The Chronology of Water."
-
10:55 - 11:00I den finns berättelser om alla gånger
jag fått återuppfinna ett jag -
11:00 - 11:02ur ruinerna av mina val,
-
11:03 - 11:08berättelser om hur mina till synes misstag
egentligen var grymt märkliga portaler -
11:08 - 11:10till något vackert.
-
11:10 - 11:14Allt jag behövde göra
var att ge berättelsen en röst. -
11:16 - 11:20Det finns en myt i de flesta kulturer
om att följa drömmar. -
11:21 - 11:22Den kallas hjälteresan.
-
11:24 - 11:26Men jag föredrar en annan myt,
-
11:26 - 11:27som är lite vid sidan av den där
-
11:27 - 11:28eller under den.
-
11:29 - 11:31Den kallas den missanpassades myt.
-
11:32 - 11:33Och den låter så här:
-
11:34 - 11:36Till och med i misslyckandets stund,
-
11:36 - 11:38just då, är du vacker.
-
11:40 - 11:41Du vet det inte ännu,
-
11:41 - 11:44men du har förmågan att omskapa dig själv
-
11:44 - 11:45i oändlighet.
-
11:45 - 11:47Det är din skönhet.
-
11:48 - 11:49Du kan vara ett fyllo,
-
11:49 - 11:52du kan ha överlevt misshandel,
-
11:52 - 11:53du kan vara ex-kriminell,
-
11:53 - 11:55du kan vara hemlös,
-
11:55 - 11:58du kan förlora alla dina pengar
eller ditt jobb eller din man -
11:58 - 12:00eller din fru, eller värst av allt,
-
12:00 - 12:01ett barn.
-
12:02 - 12:04Du kan till och med förlora förståndet.
-
12:04 - 12:08Du kan stå mitt i ditt misslyckande
-
12:08 - 12:11och ändå, jag är här för att säga det,
-
12:11 - 12:13är du så vacker.
-
12:13 - 12:15Din berättelse förtjänar att bli hörd,
-
12:15 - 12:20för du, du sällsynta
och fantastiska missanpassade, -
12:20 - 12:22du nya art,
-
12:23 - 12:25är den enda i rummet
-
12:25 - 12:26som kan berätta historien
-
12:26 - 12:29på det sätt som bara du kan.
-
12:30 - 12:32Och jag skulle lyssna.
-
12:33 - 12:34Tack.
-
12:34 - 12:37(Applåder)
- Title:
- Skönheten i att vara missanpassad
- Speaker:
- Lidia Yuknavitch
- Description:
-
För er som känner att ni inte passar in: Det finns något vackert i att vara missanpassad. Författaren Lidia Yuknavitch delar med sig av sin egen nyckfulla resa i en innerlig minnesbild av blandade berättelser om förlust, skam och den långsamma vägen till självacceptans. "Till och med i stunden då du misslyckas, är du vacker," säger hon. "Du vet det inte ännu, men du har förmågan att omskapa dig själv i oändlighet. Det är din skönhet."
- Video Language:
- English
- Team:
closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 12:58
![]() |
Annika Bidner approved Swedish subtitles for The beauty of being a misfit | |
![]() |
Annika Bidner accepted Swedish subtitles for The beauty of being a misfit | |
![]() |
Annika Bidner edited Swedish subtitles for The beauty of being a misfit | |
![]() |
Annika Bidner edited Swedish subtitles for The beauty of being a misfit | |
![]() |
Annika Bidner edited Swedish subtitles for The beauty of being a misfit | |
![]() |
Annika Bidner edited Swedish subtitles for The beauty of being a misfit | |
![]() |
Annika Bidner edited Swedish subtitles for The beauty of being a misfit | |
![]() |
Annika Bidner edited Swedish subtitles for The beauty of being a misfit |