Personen du verkligen behöver gifta dig med | Tracy McMillan |TEDxOlympicBlvdWomen

Det här föredraget hölls vid ett TEDx-evenemang som arrangerades av en lokal förening efter TED:s riktlinjer. Läs mer på http://ted.com/tedx

Tracy McMillan skriver tv-manus, är relationsförfattare och har skrivit boken "Why You're not married ... Yet" baserad på hennes virala Huffington Post-blogg 2011.

Hon har också framträtt som dejtingcoach i NBC:s reality show "Ready For Love". I sitt TEDxOlympicBlvdWomen föredrag svarar Tracy McMillan på frågan, "Vem är personen som du behöver gifta dig med för att ha ett lyckat förhållande?"

När jag växte upp fanns det en sång
vi brukade sjunga på lekplatsen,

och den gick så här,

Tracy och den och den,
sitter i ett träd, p-u-s-s-a-r varann,

först kommer kärlek, sen kommer äktenskap,

sen kommer barn i barnvagnen."

Och jag tänkte,

Okej, det är så det är! Det är så man gör.
Det är så man har ett förhållande.

Kärlek, äktenskap, barnvagn.
Okej, jag fattar!

(Skratt)

Sen växte jag upp,
och så här blev mitt liv.

(Skratt)

En aning mer komplicerat,
eller hur? (Skratt)

Kärlek, äktenskap, skilsmässa,
torka, kärlek, äktenskap,

delad vårdnad, ett nytt äktenskap,
en ny skilsmässa,

ni fattar.

(Skratt)

(Applåder)

Så om du är bra på matte och/eller
snabb läsare, vad du ser där

är att jag har varit gift tre gånger.

Ja, tre, och skild.

Vad det antas betyda är
att jag är värdelös på förhållanden.

Och det är ett sätt att se på det,
men det är inte det enda sättet.

För vad jag tror egentligen hände
är att jag gifte mig med fel person.

Nej, det är inte så
att jag valde dåliga killar.

Mina två första makar var fantastiska män

som nu är gifta med underbara kvinnor
som inte är jag.

(Skratt)

Och min tredje make, nåja,
vi är vänner på Facebook nu.

Så slutet gott, allting gott, eller hur?

Efter att mitt tredje äktenskap
kraschade 2005,

insåg jag att jag hade gift mig med
en massa människor,

förutom den jag verkligen
behövde gifta mig med

för att ha en bra relation

och så fort jag gifte mig
med den personen,

skulle alla min relationer vara lyckade,
även de som misslyckades.

De så kallade misslyckandena.

Eftersom vi pratar om
kvinnor som uppfinner idag,

så tänker jag prata om
att uppfinna förhållanden.

Vad jag har upptäckt genom många försök,
och uppenbarligen många, många misstag,

vara det som har förändrat
mitt liv och kärlek,

det är idén om
att gifta sig med sig själv.

Så vad betyder det
att gifta sig med sig själv?

Det är en stor tanke.

Det är lika stort som äktenskapet i sig,
fast, om jag bara kunde sammanfatta det,

så skulle det vara att du går in
i en relation med dig själv

och sen sätter du en ring på den.

(Skratt)

Med andra ord,
du förbinder dig fullt ut till dig själv.

Och sen bygger du
ett förhållande med dig själv

tills dess att du inser
att du är hel just nu,

att det inte finns någon man, kvinna, jobb
eller omständighet som kan drabba dig

som kommer att göra dig mer hel
eftersom du redan är det.

Och det här förändrar ditt liv.

Nu är jag säker på att åtminstone
några av er undrar varför

ni ska lyssna på någon
som har skiljt sig tre gånger

tala om äktenskap?

(Skratt)

Till och med till sig själv.
Och jag förstår det.

Det här är vad jag har att säga om det:

Vad jag har lärt mig genom erfarenhet är

att där du har de största
utmaningarna i ditt liv

blir där du har som mest att ge

om du jobbar med din insida.

Jag vill faktiskt upprepa det:

Där du har de största
utmaningarna i ditt liv

är där du har som mest att ge.

Så låt mig berätta lite om den
som jag verkligen behövde gifta mig med:

mig själv.

Jag kommer från Minneapolis.

(Skratt)

Min mamma var prostituerad och alkoholist.

Hon satte mig i fosterhem
när jag var tre månader gammal.

Min pappa var kriminell;

han var droghandlare och hallick
med ett hjärta av guld -

de hade faktiskt båda hjärtan av guld -

han har suttit i fängelse
större delen av mitt liv.

Han har precis kommit ut
efter sitt senaste straff

vilket var 20 år.

Fram tills jag var nio var jag nog
i två dussin fosterhem.

Det du behöver veta
om den här berättelsen -

det finns så klart många detaljer -
men det du behöver veta

är att jag kom ur den barndomen
med ett mål: att aldrig bli lämnad.

Sättet jag skulle göra det på
var genom att jag skulle gifta mig.

Det var på det sättet
jag skulle nå det målet.

Så första giftermålet var med en kille
jag träffade när jag var 17.

Vi gifte oss ett par år senare,
när jag var 19.

Han var en toppenkille från en bra familj,
han hade en MBA.

Jag menar det fanns, ni vet,
äktenskapstycke.

Jag var överlycklig.

Jag tänkte "Jag har en familj. Jag hör
till nånstans. Det här är fantastiskt."

Och sedan lämnade jag honom efter fem år.

Tio år senare gifte jag mig igen
med en annan toppenkille,

som är far till min nu
16 år gamla son.

Vi har fortfarande ett bra förhållande.
Han är en toppenkille.

Men efter fyra år lämnade jag honom också.

Jag är inte stolt över det, men
för att verkligen gifta sig med sig själv,

måste man ibland vara
smärtsamt ärlig mot sig själv

om vad det är man har gjort.

Jag är inte stolt över det.

Åtta år senare gifte jag mig igen,
när jag var 40,

och jag tänkte att
"Okej, det här känns rätt!"

Låt mig berätta vad som kändes rätt
för en flicka som varit i 24 fosterhem:

en kille som började dejta
nio månader efter bröllopet,

i själva verket började han dejta
en 21-årig flicka.

Okej, jag menar, det skulle vara kul
om det inte var så tragiskt.

Man måste ha en känsla för...
Det är därför vi är vänner på Facebook.

Så här står jag och tittar på
den här personen jag just beskrev

med en lista av misslyckade förhållanden,

och jag bara,
"Ska jag gifta mig med henne?

Är det här kvinnan du vill
att jag ska gifta mig med?"

Och svaret är ja.

För så här är det:

Grejen med att gifta sig med sig själv
är inte bara som att bo ihop.

Du ska inte bara dejta ett tag
och se hur det går.

Du ska göra det här
tills döden skiljer dig åt.

Du ska avlägga löften.

Och här är löftena.

Nummer 1:

Du ska gifta dig med dig själv
i nöd och lust.

Det betyder att du ska älska dig själv
precis där du befinner dig.

Du säger inte, "När du kommer
till hörnet av Hollywood och Vine,

då kommer jag att gifta mig med dig."

Du säger inte, "När du har gått ner 5 kg,
då kommer jag att älska dig."

Du säger inte, "Jag skulle älska dig om du
inte hade gift dig med den där förloraren,

men eftersom du gjorde det,
så tror jag tyvärr att det är slut."

När du gifter dig med dig själv
går du med dig själv uppför altargången

precis där du är.

Och paradoxalt nog upptäckte jag
att älska mig själv precis där jag är

är det enda sättet att komma dit jag ska.

Nummer 2:

Du kommer att gifta dig med dig själv
i medgång och motgång.

Vad det betyder är att de flesta av oss
är villiga att älska oss själva i medgång,

jag menar, visst, mitt hår ser
fantastiskt ut idag.

Jag älskar mig.

(Skratt)

Det är inte det jag pratar om.

Jag pratar om i motgång, ni vet,
livets stora besvikelser.

Kanske äger du inte ditt hem,
du har inte yrket du ville ha,

kanske gick du inte ut gymnasiet,
eller fick förhållandet du ville ha.

Kanske har det inte funkat -
kanske bråkar du med mamma,

kanske tittar du för mycket på reality-tv,

vad det än är, så spelar det inte
längre någon roll.

För när du gifter dig med dig själv,
går du med på att stanna oavsett vad.

För det tredje:

Du gifter dig med dig själv
oavsett vad som händer.

Vad det betyder är att du förlåter
dig själv för dina misstag.

Ett misstag är bara ett misslyckande
om du inte lär dig något av det

och om du inte växer.

Det finns ett talesätt, "Du ber om tålamod
och vad du får är en kö på banken."

(Skratt)

Vad det betyder är att livet
ger dig inte vad du ber om,

det ger dig människorna,
platserna och situationerna

som låter dig utveckla vad du bad om.

Och om du inte fick
det rätt första gången,

ger livet det till dig igen.

(Skratt)

För livet är generöst på det viset.

Det är som att jag inte fattade första
gången, i det första äktenskapet,

och inte heller andra gången,
kanske fattar jag tredje gången.

Så i den fruktansvärda upplevelsen
av det tredje äktenskapet,

lärde jag mig något om "i nöd och lust".

Vad jag lärde mig är att sitta
på min egen sängkant,

och hålla mig egen hand,
och att ta hand om mig själv,

och trösta mig själv.

Vad jag lärde mig är
att jag är en person jag kan lita på.

Sist men inte minst,
du gifter dig med dig själv -

när du gifter dig med dig själv,
är det för att visa trohet och omsorg.

Vad innebär det
att visa trohet och omsorg?

Jag tror att det betyder
att du älskar dig själv

på det sätt som du vill
att någon annan ska älska dig.

Jag hade hela tiden gått genom livet
med en känsla av saknad.

Det kändes som att jag var en halv person,
och att jag saknade något.

Jag gick in i mina förhållanden

i hopp om att lösa känslan
jag haft i hela mitt liv:

att jag inte var hel
om inte någon älskade mig.

Sanningen var den

att jag aldrig skulle känna mig hel
om jag inte lärde älska mig själv.

Så det här med att gifta sig med sig själv
förvandlar hela ditt liv:

ditt företag, familjeförhållanden,
barn, sociala relationer, vänner.

För när du gifter dig med dig själv,
händer detta stora:

Du blir kapabel att älska
på ett helt nytt sätt.

Du blir kapabel att älska andra
precis där de är, för den de är,

på samma sätt som du
redan älskar dig själv.

Och det är ju precis
vad den här världen behöver mer av.

När jag gifte mig med mig själv och insåg
att jag redan hade allt jag behövde,

började jag se det som mitt jobb

att lysa upp
mitt lilla hörn av världen.

Det är mitt nya jobb.

För jag behöver ingenting,
jag har det redan.

Så när jag har möten,

handlar det bara om hur kan jag
hjälpa den här personen nå sitt mål?

När jag är i mina sociala sammanhang

handlar det om vad jag kan tillföra
som bara jag kan tillföra?

När jag går på dejt,

handlar det om hur jag kan upptäcka
en annan person om så bara för en timme

vilket, naturligtvis, sluter cirkeln.

Eftersom folk alltid frågade om
mitt kärleksliv; de vill veta.

(Skratt)

Vet ni, svaret är att jag
fortfarande jobbar på det.

Gör vi inte alla det?

Så här är jag just nu.

För tre månader sedan
gick jag på en första dejt.

30 minuter in i dejten
fokuserade jag inte på

om han gillade mig, utan på
hur jag kände mig i hans närvaro.

Jag märkte att jag kände mig
lätt, glad, skojade.

När jag tänkte på dejten efteråt,
noterade jag "Wow, jag blev riktigt ivrig!

Se, så här engagerad
är jag i mig själv."

Jag är inte ens på den här dejten
för att få någon att gilla mig,

jag är mer intresserad av hur jag känner
för mig själv än hur han känner för mig,

inte för att jag är självisk,
utan för att det enda förhållande

jag nånsin kommer att ha
med någon annan

är det som jag redan har med mig själv -

fast jag ska ha det med dem nu.

Det visade sig att han gillade mig
och vi är fortfarande ihop.

Det är häftigt och fantastiskt,
men jag har varit gift tre gånger,

så ta det lugnt!

(Skratt)

Saken är den att jag inte försöker få
trygghet från honom genom äktenskap,

och, Gud förbjude, en barnvagn.

Jag är bara här
för att vara i ett förhållande.

Jag längtar inte efter orden,
"Vill du gifta dig med mig?"

För även om det är
väldigt mäktiga ord -

och väldigt mäktiga för någon som jag -

behöver jag inte höra dem från honom

för jag har redan hört dem från mig själv.

Jag ser det som att jag tog
mig själv till bergets topp,

eller kanske till havets botten,

och jag gick ner på ett knä och sa,
"Jag kommer aldrig lämna dig."

Och nu är jag gift med den person
som jag hela tiden ville vara med,

mig själv.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)